Jobba, jobba, jo-o-bba!

Det där med jobb är inte lätt, efter en dag av solsken, glassfrossa och en och en annan latte så är man egentligen helt slut. Men jag måste ha fått en sjuk adrenalinkick av åtta timmar i hamnen med fraser så som "Den har vi tyvärr inte", "Ska det vara mjölk till kaffet?" och "Har ni kvitton för solstolarna?". Totalt så sålde jag och Jonna (Tjejen som har mest koll av alla där nere i kiosk-boxen) för trettontusen mellan klockan halv tio och halv sex, vilket iallafall jag tycker är en rejäl bedrift för en liten låda med glass, solstolar, kaffe och drycker. Våran försäljningssumma var alltså lika hög som lite över tvåtusen Piggelin-glassar. Det är nästan värt en liten applåd.

Men nu sitter jag hemma och ska iväg igen om ett par timmar. Mer jobb väntar följt av en välförtjänt tupplur och ännu mer jobb och jobb direkt efter det, jag är troligen en blivande arbetsnarkoman. Och på frågan vad jag ska göra med alla mina pengar jag tjänar så går de till min blivande psykolog som ska hjälpa mig ur vansinnet, eller skivor. Wilcos nya är något jag är väldigt sugen på för tillfället, lyssna in här.

Kottarna i hinken visar vägen

Jag kanske borde börja blogga om politik? Det ger oerhört många träffar på internet iallafall, linjediagramen når nya höjder varje gång vilket är skrämmande. Det räcker med att jag skriver "Jag gillar inte Piratpartiet" och vips så har ett antal googlande personer hittar hit. Är just du en av dessa? Kom bara på det när jag nu kollade igenom vad som hänt på senaste tiden i statistikväg, det roligaste är att någon har sökt på "kottar i hink" och hittat hit. Dagens garv är därmed klirrat.

Markus Krunegård och Anders Kleerup sjunger "Got to much knowlegde for college", min syn har lyckats tappa fokus och allt blev helt plötligt mycket längre ifrån. Jag är troligen hög och på tok för trött, men ska jobba om drygt tre kvart så har inte tid för några hacshpsykoser. Gud, är det någon annan än jag som ibland bara ser allting som om det vore mycket längre ifrån än vad det brukar? Riktigt äckligt att ha den känslan då man får en större överblick men allting blir så litet och gömt i mängden. Det låter verkligen som om jag gjort något då det här inte är normalt att påpeka bara sådär.

Noterng: Jag är inte hög.

Citycamping med platt-teve

Foto: www.wild-outdoorlife.se

Jag är hemma, en hel natt i ett grönt litet tält på hamnen har jag suttit och mest varit allmänt glad. Man såg på film med Jesper, åt glass med Jesper, pratade med Jesper, lyssnade på musik med Jesper, gjorde annat socialt med Jesper. Det slog mig nyss att jag i två nätter till ska sitta i det där tälet, med Jesper. Om ni undrar varför jag nämner Jesper så mycket så är det just för att vi har umgåtts konstant i någon vecka med max tjugofyra timmars paus, fast då fanns vi alltid tillgängliga på telefon. Enda sättet att inte träffas så ofta är väl att jag gifter mig med honom, då kan han alltid vara otrogen och borta medan jag sitter hemam i min tysta vrå och undrar när han ska komma hem och umgås med mig. Som ni säkert märker så är jag rätt trött.

Har nu satt i mig ett glas juice av blandad sort då jag inte kunde välja mellan multivitamin, apelsin eller annans i smakväg. Funderar på om jag ska kopiera en frågestund ifrån någon av alla dessa bloggar jag läser, förstår inte att alla klarar av att ha dessa saker då deras läsare bara matar med frågor. Själv så har man nästan så att alla mina läsare har träffat varandra, utan att anordna ett fanclub-möte. Ska ta en dusch över det hela och kanske ta ett äpple, dagens insikt är iallafall att jag bloggar för ett svart hål. No fence eller illa menat men responsen är inte precis i klass med den Blondinbella får.

"I'm working for my piece of bun"

Jag är lite, men bara ytterst lite besatt av min indietjej Lykke Li. Ändå sen första lyssningen har "Youth novels" som är hennes debutplatta stått mig nära och varit en favorit oavsett humör, väder eller status. Den bara finns där och gör allting bättre och sämre dag ut och dag in, helt fantastiskt på alla sätt och vis. Det är faktiskt helt otroligt att jag ännu inte fått sett henne live, jag kollar på alla rörliga bilder ifrån hennes framträdanden och konstaterar att det är proffsigt och tajt. Även det lilla extra som hon har med sig på scenen, effekterna med olika instrument och verktyg gör hela upplevelsen ännu bättre. Det är faktiskt bara i mina tankar som jag sett helheten, och det räcker nästan för mig.

Men nu är det så att PSL som är min andra kärlek här i livet, iallafall i bloggväg. Redaktionen där har nu spelat in en följetång för denna sommar med Li och man får då följa med henne till Los Angeles, hemmet och andra platser som betyder något för henne. Den nya plattan är tydligen också påväg och jag är bara lycklig över det. Jag valde just nu mellan att skriva om gatumusikanter som ska utrotas i Göteborg och det här. Har jag tur så hinner jag dra en åsikt om det senare, annars så finns det säkert rum under de tre timmarna då jag är ledig imorgon. Nedan så har ni iallafall teasern inför följetången "Sommar med Lykke" som har premiär den sjätte juli.

@ Work or what?

Foto: Enmilsten

Det kommande dygnet är jag ledig i... eller vänta, ni får faktiskt gissa. Vi svaret kommer längre ner så ta god tid på er och läs vidare. Bara ni har ett svar till nästa stycke så är jag gansa nöjd. För den här eftermiddagen försvann rätt hastigt efter att jag cyklat till stan i den stekande värmen som tagit krafter ifrån i stort sett alla som varit utomhus idag, jag träffade Bennan och André som jag gick runt med och faktiskt följde med hem till André där vi såg på teve och drack läsk. Hans hall är väldigt skum då man möts av en mil lång trappa. Sen att det plötsligt står en stor söt hund där skrämmer vilken förvirrad dåre som helt till vansinne.

Iallafall så fick jag ett samtal ifrån Jonna som är ansvarig för kiosken nere på Kallbadhuset, imorgon så ska jag jobba där från och med klockan tio på morgonen och eventuellt samma syssla på torsdag. Och som om det inte vore nog med det så är det politikervecka och pappa har en installation med teknik i ett tält som behöver vaktas till sju varje morgon. Det betyder alltså att jag ska jobba dubbelpass inatt, följt av ännu en natt innan nästa dubbelpass kommer på torsdagnatten då jag också jobbar på dagen. Summan av kardemumman är alltså att jag det kommande dygnet jobbar hela arton timmar utav tjugofyra. Betalt får jag självklart och det kan bli en höjdare då jag får med mig min ofta nämna vapendragare även kallad vän Jesper.

Hur som helst, jag ska alltså jobba utav bara helvete hela den här veckan. Slutkörd, utbränd, övertrött, förstörd eller bara galen, kalla mig vad ni vill men det här är vad jag kallar att intensivt tjäna in det man gjort av med under de gångna veckorna. Det är som om man hade det på känn när man stod och handlade de där kläderna och skivorna som man bara var tvungen att ha. Funderar också på att ha en såkallad afterwork när jag kommer hem ifrån Oskarshamn, kan en dag på stranden vara något för er andra som orkar stå ut med mig?

Notering: Jag gör allt detta av fri vilja och förstår risken med att inte sova.

Sommarmusik existerar inte

Det är lite märkligt det här med hunger, ofta när man är hungrig så bli man irriterad. Men nu är det så att jag precis har ätit och då kröp irrtationen fram, och över något så löjligt att man bara fnyser åt dess knappt existerande betydelse. Jag kan nämligen inte hitta något som känns som riktig sommarmusik, allt jag sätter på får mig att vilja gömma mig ett mörkt rum och bädda ner mig för vintern. Jag kommer ganska nära våren och lite värme men det spricker aldrig ut i riktig sommareufori, det är bara det där riktiga dunket ifrån Absolute Dance-samlingarna som kommer någon vart. Sorgligt men sant.

Har med hjälp av Coca Cola-korkar tagit hem Aqua och deras nya "Back to the 80's", det är lite kultstatus på den danska gruppen och det kan alla hålla med om. Har drygt tio "kork-koder" kvar så ska sätta mig ner ikväll och leta bra singar. Men nu bär det av till politikens tillfälliga huvudstad och tillflyktsort Almedalen. Sen så kom jag på att för er som vill hylla Michael Jackson så är "Back to the 80's" en bra dänga då de nämner idolen där.

Planera veckan - Läs tidningen!

Foto: Enmilsten

Nu så har jag läst tidningen, och man kan hitta mycket intressant och musikrelaterat om man bara bläddrar igenom den lite snabbt. Nu har jag hela tre musikaliska nyheter och tips att bjuda på om man känner att den här veckan inte ska spenderas framför en talstol med Lars Ohly, men man kan även sitta i framför en talstol med Lars Ohly och göra dessa små tips utan att det krockar. Jag kan nästan försäkra mig om mig.

Hur som helst så ser ni på den första bilden högst upp att det står något om det gamla, gamla bandet The Kinks som precis likt alla andra band ifrån sextiotalet samt en brittisk pop och rockgrupp som blev invalda i Rock and roll hall of fame år 1990. Den stora regissören Julian Temple som är mest känd för sin dokumentär med Sex Pistols har nu gått ut med att han är intresserad av det nyligen uppkomna projektet att göra en film (dokumentär?) om The Kinks karriär som stäckte sig ifrån det tidiga sextiotalet ändå in till början på nittiotalet. Det är dock fortfarande på planeringsstadiet säger han också, men jag som sitter här och lyssnar på samtliga singlar väntar med spänning.

Sen så har vi det lite mer lokala och kanske mer kommersiella kvar att annonsera. Annen som bor och är lite boss över gatan här ute där jag lever, bloggar och spelar hög musik släpper nu sin skiva "Finally" med en releasefest på Wisby Strand denna fredag. Själv hade jag gärna velat gå för att få höra skivan och även vara lite trevlig, sen att jag tydligen skulle ha spelat skivor där också är en detalj men den glömmer vi. Jag är då som jag tidigare nämnt i Oskarshamn och sköter lite försäljning samt en lillebror då pappa har hand om en stadsfest som pågår där.

Till sist så bjuds det också på förfest uppe på östercentrum och Expert om man känner att man inte kan vänta på Annens releasefest, The Poodles signerar nya skivan och spelar guitarhero med snabba och intresserade människor. Så tar er upp dit när Lars Ohly väl slutat tala, passa också på att fråga Mackan om han har någon platta med The Kinks kvar, så knyter ni ihop allt jag skrivit fram till hit.

Porrmusik?

Det slog mig nyss att Michael Jackson fortfarande är död. Känner en som bara tror att det här med hans död är ett stort pr-trick och att han om ett tag igen bara kommer träda fram som vanligt. Jag vet inte riktigt vad jag ska tro om det, men allt är möjligt i den korrupta värld vi lever i. Vi gör det mesta för pengar, eller hur var det nu igen? Iallafall, Jag har en plan utöver alla dessa konspirationsteorier om Michael Jackson och den går helt enkelt ut på att lända Vibble för dagen.

Har tagit den här morgonen till att lyssna på den kanadensiska gruppen (duon?) Junior Boys och deras senaste album "Begone dull care", bra kritik av den svenska kritkerkåren och ett skönt sound. Dock så känner jag inte för synthljud kombinerat med släpiga röster idag. Har ni mer tålamod än jag så finns den iallafall att lyssna på här, jag ska ta med mig min iPod med Diablos Azules och deras underbart sköna låt "Porno music" in till stan där jag ska leka paparazzi. Fast jag har planerat in en stund med lite hög musik och fix i huset före, faktiskt.

Jag följer också numera Dagens skiva på Twitter, gör du det?

Kvällens stora miljöinsats

Har legat hela kvällen och kollat på VH1, just nu går ett soulprogram med artister som typ Lisa Stansfield. Tidigare ikväll så visade de ett par jämnförelser mellan orginal och covers på lite låtar, vilket var en rolig stund då man fick höra riktiga klassiker i en annan version som antigen var helt åt helvete eller fullkomligt likadan. Men en låt som faktiskt lade sig varmt om mitt hjärta var Eric Prydz och "Proper education" då han fått lov att sampla Pink Floyd och gjort den här underbara versionen. Visst, Pink Floyd är helt underbart min denna moderna tappning har också en sak som gör att världen förlåter låtar som "Call on me".

Jag läste om det här redan då låten släpptes, den var ett riktigt slag för miljön med sin starka video. Tegelstenar och lågenenergilampor var det som stod i fokus när ungarna visade att det inte behövs någon utbildning, iallafall inte för att rädda miljön. Och nu ikväll så vaknade mitt intresse för denna otroligt underbara dansanta version av Pink Floyds "Another brick in the wall pt2", frågan är om man ska kalla det ett genidrag att sampla något så speciellt och hyllar eller bara förstörelse? Jag gillar bara beatet, meningen och låten så håller mig utanför just den diskussionen.

Observera, det här handlar om politik (Samt en paparazzi)

Foto: Enmilsten

Det brukar alltid bli en massa tjafs när jag börjar skriva om politik. Eftersom jag har min egna syn på saker och ting så är det självklart att folk blir irriterade, frustrerade och till och med arga när jag får chansen att göra mig hörd. Men nu är det så att Almedalsveckan är igång och alla politiker är här med reklamprylar, godis, broshyrer, ungdomsförbund, idella föreningar som vill bli hörda och en massa andra påhitt. Såg så sent som idag ett par spjällsängar som stod utspridda på stan, tydligen så ska de vara för folk som vill prata om de unga och deras minimala påverkan i samhället. Min fråga där, varför ställer man inte upp enorma spjällsängar som verkligen syns och ger en reaktion?

Att gå ett varv i hamnen dena här veckan som kommer är ungefär att likna med ett besök hos turkiska köpmän. Man måste egentligen stanna och bli påprackad stora pappershögar som man ändå slänger när man ser en papperskorg. Alla partier är här, plus den svenska kyrkan, röda korset, några som vill rädda östersjön, Gotlands turistförerning med flera. Partiledaren för Piratpartiet lär också dyka upp om man ska läsa deras öppna planering på forumet, men frågan är fortfarande vart alla aktiva medlemmar på Gotland är. Och jag som är en stark enmansrörelse mot partiet kan då meddela att vi faktiskt har bättre för oss än att vara aktiva i två procent av alla de viktiga samhällsfrågor som finns.

Men nu så släpper vi det innan någon hackar mig och gör livet surt, jag ska faktiskt bara koncentrera mig på att sola, jobba och ta kort på politiker då man kan vinna härliga priser ifrån det gotländska mediesamhället. Det är jag och kameran, vilket dreamteam!

Det handlar om hallonglass

Foto: Enmilsten

Då var den här dagen avklarad, jag ser ut och känner mig i alla högsta grad som en förpackning hallon- och colaglassar som fått stå i solen på tok för länge. Men osm jag skrev på Facebook precis, "Röd är väl en ganska fin färg?". Iallafall så svider det knappt och trots att jag och Jesper somnade i den skinande solen så klarade vi oss rätt bra med massor av färg. Vi lyssnade också på musik, har en liten fundering med tillhörande spellista som vi ska ta senare.

Just nu måste jag kolla hur det går för pappa som lagar cykeln jag alltid tar mig runt med nu under sommaren. En dusch skulle faktiskt också sitta fint och självklart så ska jag försöka köpa mig något gott att mumsa i mig medan jag låter hallonglassen rinna av. Såg ett par människor på stranden idag som var helt jämnbruna, vanliga svenskar som på något sätt lyckas. Självklart vältränade och överdrivet fixerade vid mode och utseende var dessa människor också, men ändå så undrar man hur det går till.

Stranden, here I... Vänta har jag typ inte redan sagt det?

Nu har jag jättebråttom, om cirka fem minuter (nedräkning!) så ska jag vara vid Vibblehallen för att få skjuts till Tofta som jag svamlade om väldigt länge i ett inlägg igår. Mamma letar solkräm och och plockar ihop mina badkläder för en kul dag på stranden. Fick nyss lite pengar att äta för, och så har vi vatten ute i garaget tror jag. Iallafall, ha det bra under dagen så kommer det troligen lite ord om allt jag varit med om idag, det kan inte vara så farligt med turister?

Notering: Det är det.

Stranden, here I come!

Foto: Enmilsten

Jesper stack strax innan två, nu sitter jag ensam och försöker att inte spela datorspel fast jag gärna vill. Men måste sova då jag ska åka bil (Hörde ni det, inte cykla!) till Tofta någon gång på förmiddagen för drygt fem timmar i solen med massor av turisten. Det sägs också att Tofta Beach Club som ska vara det nya stället om man inte föredrar min hemmaplan Kallbadhuset, med stranden så har de helt klart en del fördelar. Men kollade nyss och Marmeladorkestern kommer tillbaka till Visby hamn den sjätte juli, och jag är troligen inte den enda som tycker att en sommar utan Marmeladorkestern inte är en riktig sommar. Laurent Wolf som är en dj/producent i mainstreamad världsklass kommer också att spela under en eftermiddag. För er som undrar så är det inte precis så att han ska stå och sjunga "No stress" rätt upp och ner, men det kanske var förstått ändå.

Men tillbaka till Tofta, har hört att min mattelärare Oskar ska vara där precis som hela Visby så det kan bli en trevlig eftermiddag i solen fast att jag och Jesper ska gömma oss i sanden och mest lyssna på musik och njuta av solen. Har fått låna hans "When i was born for the 7th time" med Cornershop. Av någon anledning så gillar han själv inte plattan så värst mycket, men jag störtdiggar den lite skönare indiestuket med en rytm som osar beach club på långa vägar. Har även varit olydig och köpt en skiva idag, men kollade mitt saldo efteråt och hade faktiskt mer pengar än jag trodde. Så har inget dåligt samvete över MGMT och deras hyllade "Oracular spectacular".

Notering: Varför skriver man aldrig ut när after beachen börjar, eller är det någon sorts allmänbildning att veta den exakta startpunkten?

Jimi Hendrix is fucking in heaven?

Foto: Enmilsten

Jag skrev imorse om 27 club och inte Club 27 som jag först trodde att den hette. Iallafall så är detta en sorts gruppering av kända musiker som dött i åldern tjugosju. Folk som tillhör denna klubb är gitarrguden Jimi Hendrix, tidigare idag nämnda Janis Joplin, Nirvana-sångaren Kurt Cobain som sköt sig själv i huvudet när han var i Seattle och Brian Jones som var en del av Rolling Stones. Även den högt aktuella gitarristen Richey Edwards försvann vid tjugosju års ålder, hans sista texter användes för Manic Street Preachers senaste album.

Och det finns en rolig sak med det här, det finns konspirationstoerier om det här. Jag förstår grejen, eller iallafall till viss del då det verkar väldigt suspekt. Men kan det inte vara så att inom genrerna rock och blues så kan de musiker som känner att de mår dåligt trösta sig med att de har ett mål innan de kan dö och hamna i denna gruppering. Men det finns inga sidor med fakta om dessa teorier, ska ta en djupare resaerch inatt och låte Jesper spela "Sims 2" nu. Han blev extremt uttråkad av mitt bloggandet.

Just another blogtip

Foto: Sophia Somajo / Djungeltrumman

Jesper ligger bredvid och ser på teve, efter flera timmars vandring i stan (och en lunch med hans storebror) så var jag en skiva rikare och Jesper ett par jeans rikare. Han skulle egentligen köpt en iPod och skivor också men allt slutade i misär då stan stängde så tidig som möjligt. Vem stänger en elektronikbutik i stan klockan tre under mellansäsongen på sommaren? I vilket fall så ska vi spela "Sims 2", äta chips och vara allmänt tråkiga.

Har kollat igenom mina favoritbloggar, hittade då också den gamla anti-bloggen som Sophia Somajo. Och jag älskar all meningslös (meningsfull?) rapparkalja som hon skriver, det är liksom en estetisk och rolig känsla att läsa hennes tankar som bara är fyndiga. Så klicka på länken ovan och ta en titt, det är ett säkert tips för er utan något speciellt för er. Och som vanligt, om ni har något att göra så släpp det för att ta en titt.

"Vart fan var trummorna?"

Foto: Inget upphovsrättsskydd

Jag minns att jag var på konsert igår, det var en tjej som sjöng relativt rent hela tiden. Jag tyckte inte riktigt om det. Jag kan med mitt suddiga minne iallafall utgå ifrån att det inte var Janis Joplin som spelade då hon har en på tok skön wishkeyröst helt utan hämningar. Jag hörde dock "Me and Bobby McGee", "Piece of my heart" och "Cry baby", så det kädnes konstigt men ändå hemma. Jag saknade också arrangemanget som för tillfället bestod av keyboard, gitarr och stråkar. Vart var elgitarrerna? vart var basen och vart fan var trummorna?

Det var en helt okej Caroline Af Ugglas som igår körde typ nya plattan, lite janis-covers och sin "Snälla, snälla". Förutom att hon sjunger för bra för sina låtar och just upplägget kring själva musiken och låtvalen så var det inte så dåligt. Hon fick till en lagom bra wishkeyröst emellanåt och dessutom är hon väldigt rolig att lyssna på, är det något hon kan så är det faktiskt allt lagom töntigt mellansnack som bara måste finnas där. Jag kanske har sett bättre den här veckan men för att vara henne så är jag faktiskt nöjd trots att inte den fullblodig Joplin var närvarande.

Godnatt (och sov gott)

Foto: Enmilsten

Denna vecka har skiljt sig rätt mycket ifrån alla andra veckor i mitt liv. Till och börja med så har jag vaknat extremt sent för att jag kvällen innan varit uppe rätt sent. Sedan så har jag fortsatt dagen med att göra något gott att äta, träffa folk och möjligtvis gått på en tillställning där det bjudits på musik (Tre gånger den här veckan). Sen så har jag aldrig varit hemma eller själv innan tolv, och inte i sängen före typ två-tre. Innan jag gått och lagt mig så har jag kommenterat minst tre statusar och gjort ett flertal test på Facebook samt lyssnat in något skönt musiktips. Jag har inga planer på att sluta med den här dygnsvanan då det imorgon (idag?) är en spelning på Joda och även Gotlands enda alternativ till fritidsgård Lagret är öppet imorgon.

Sörjer för tillfället Peace & Love som inte blev av, insåg nu att jag skulle skrivit om Club 27 och även Carros spelning idag. Men jag är seg och alla mina planer på spelistor, Youtube-klipp, bilder och fakta ifrån nätet får faktiskt vänta då jag ska på stan med Jesper idag (imorgon?). Så sov gott ni som inte somnat och ni som precis vaknat och läser det här så får ni ett god morgon av mig också.

Hon tog allas hjärtan (Men lämnade värmen kvar)

Inomhus är det olidligt varmt, jag förstår inte riktigt jag orkar sitta här framför datorn och lyssna på Phoenix. Med fläkten igång och fönstret öppet så borde man få lite svalka, men efter spabad i trettiofem-gradigt vatten så är man rätt dåsig över överhettad. Ska helt enkelt slå av datorn och hitta ett svalare hörn av huset jag bor i, det borde inte vara så svårt?

Inväntar just nu att det ska bli kvällsmat här hemma, sen så ska jag faktiskt cykla in till stan och se Caroline Af Ugglas då inget vettigare lär dyka upp. Jag tror jag redan skrev om henne och Janis Joplin tidigare idag men det tåls väl upprepas att hon är det närmaste man kan komma Janis i dagsläget. Nedanför så har ni en riktig klassiker, med håret, rösten och tjejen som en gång i tiden var drottning. Hon var dessutom en av de större stjärnorna i Club 27, men den historien tar vi senare ikväll.

Clownen, George Fruit och... Mary Ann?

Foto: Transgressive records

Precis som jag planerade så blev det spabad, plattning av håret och Florence Valentin i en skön blandning nu under den första delen av eftermiddagen. Så med mjukisbyxor, en stor vit t-shirt och ett långt hårsvall som bara ligger så där fint så är men mest dåsig och allmänt intresserad av och fundersam över Regina Spektors album "Mary Ann meets the gravediggers". Det märkliga med det här albumet att den bara består av låtar ifrån hennes tre första album, men ändå så får jag ihop ett koncept med den här tjejen Mary Ann och dessa gravgrävare. Kan det vara så att vi har hittat hennes alter ego här?

En pianopop-platta som egentligen bara är en sammanfatting av de tre första albumet i hennes karriär, inget nytt utan bara gamla låtar som hör ihop och bildar det här alter ego-konceptet som vi nu kom fram till. Det roligaste är att plattan också är klassad i genrerna rock och anti-folk vilket stämmer så motsägelsefullt. Pianorock? Nja det funkar inte riktigt och hon driver inte heller med det kommersiella. Men ändå så långt ifrån mainstreamsamhället och lite smårockigt ändå utan att egentligen vara det.

Man blir fascinerad av någon ny platta varje dag, Bandet Fatboy och producenten Fatboy Slim är två så olika men ändå lika människor som skapat en vägg mellan varandra som också är deras paralleller. Hur många här har inte blandat ihop dessa två musikfenomen minst en gång?

Beställde jag väckning?

Foto: Enmilsten

Den här dagen tillhör Florence Valentin, trots att jag är den människa i världen som i stort sett bara uppskattar plattan "Pokerkväll i vårby gård". Solen skiner och jag funderar på vad den här dagens ska bli av nu när jag vaknade vid tolv och drog mig i kanske en och en halv timme. Min lillebrorsa som är sju år smsade då mig och tyckte att jag kunde gå upp, kan man bli mer söt och irriterande. Om någon förälder där ute läser så ge inte era yngsta barn en mobil förrän de växt upp, eller låt iallafall eran tonåring slippa få alla samtal och sms. De kanske låter lite egoistiskt och surt men det är faktiskt inte alltid roligt.

Ska faktiskt sätta mig i spabadet och njuta av solen, det är min enda plan idag då jag numera sover bort en hel del. Min nya favoritsysselsättning, att platta håret lär också ingå i dagens aktiviteter innan Caroline Af Ugglas spelar på Wisby Strand. Jag måste erkänna att vill man höra Janis Joplin idag så är det nog det närmaste man kan komma, varesig man letar kommersiellt eller inte.

Tack Michael, tack!

Foto: United States Federal Goverment

Då var han död, han skulle ut på sin sista turné men hann itne ens lämna hemmet innan han fick hjärtstillestånd och gick in i den sista vilan. Jag pratar självklart om Michael Jackson som redan fått sina sidor på Wikipedia ändrade då han idag den tjugofemte juni gick bort, och jag som många andra är väldigt ledsna över hans bortgång. Jag var inget stort fan men "I want you back", "Thriller", "Bad" och "Blame it on the boogie" var hits som alltid slog på dansgolvet, och vi har alltid honom att tacka för det.

Han är också den artist vars Spotify-sida går att scrolla i evigheter, så mycket musik på femtio år att det är löjligt. Och han började väl egentligen inte förrän han var nio år. Solodebuten "Got to be there" är något historiskt, lyssna in den här och sörj en legend. Det är iallafall mian planer för ikväll. Men om ni inte vill så rekommenderar jag Fatboys senaste platta "In my bones", förlåt Michael men i bloggosfären så får du dela med dig lite av din plats i alla hyllningsinlägg som ramlar ut i cyberspace.

Look, I'm dancing!

Nu ska vi höja stämningen denna rätt så surmulna kväll, jag sitter fortfarande med Chords och kollar runt lite på nätet. Funderar faktiskt på om jag har något roligt musiktips, men medan jag kollar det så ska jag bjuda på en av kvällens höjdare direkt ifrån JibJab productions. Med mig i huvudrollen!

Try JibJab Sendables® eCards today!

Man gör allt för pengar

Foto: Enmilsten

Nu dalar det, ungefär som när man åker en berg-och-dalbana. Min mail har brutit ihop fullständigt och jag kan inte ens ta emot mail längre. Det betyder att jag inte har någon som helst aning om vad som händer ute i pressvärlden, allting faller isär på något sätt. Men jag har iallafall gjort ett kort dj-gig och fått femhundra kronor för det vilket jag tycker är väldigt skapligt, dock så gör jag gärna jobb som är lite mer uppstyrda och inte kräver att min pappa ska behöva komma som en räddare i nöden. Efter någon sorts miss i kommunikationen så blev jag idag mött av en vanlig mixer samt en dator, det krångliga var att jag hade tänkt spela skivor. Men det tog kanske fyrtio minuter och super-pappa löste allt som sagt, nu vill jag bara hitta ett eget DJ-jobb där jag får styra upp och ha kontakten.

För det är så att jag kunde klarat mig med min iPod och en linje ikväll, så otroligt enkelt är det att spela för folk mellan tio och typ sexton. De vill höra "Svennebanan", "Alla som inte dansar" och sen så vill några även höra gamla klassiker med Gyllende Tider men då buar killarna och dansar vidare efter att de ännu en gång föreslagit Maskinen. Tråkigt, tråkigt, tråkigt, men det är faktiskt ett jobb och då ska väl jag ta och göra det och inte bara tjafsa, eller?

Skitsamma för bortsett att jag kunde klarat mig på två Absolute Dance-samlingar så var det ett trevligt tidsfördriv då folk dansade och var glada. Men nästa gång så blir det en spelning för folk i rätt målgrupp, alla mellan arton och trettio får höra av sig då de verkligen kan lyssna på allt och variera sig totalt. Är ni äldre funkar det också men sålänge jag slipper köra alla moderna clubhits två gånger var så är jag egentligen nöjd.

Got to love the beat man!

Har hittat riktigt fräsch hip-hop, Killen som gjort upphov till all den härliga musiken jag lyssnar in nu heter Jens Resch men är mer känd som Chords. Det är på något sätt soft och lite mer soulig klassisk hip-hop utan det där direkta hatet mot till exempel överklassen eller kvinnor. Nästan lite varning då det kan bli på tok för chill-out ibland, men jag gillar det så starkt att jag nästan dånar. Så om någon uundrar vad håller hus inatt så är det troligen i sängen med hans senaste platta "Things we do for things" ekande ur mian högtalare. Det är nästan som att sitta med ett kallt glas någonting på en uteservering och se ut mot havet runt tio eller elva på kvällen.

Så det var Chords han hette? ge mig ett exemplar av det där då.

Before följt av after som kommer efter den som är före, alltså before the after

Before and after Foto: Enmilsten

Det har inte varit mycket till eftermiddag idag. Jag hann typ vakna, sola, platta håret och ta lite kort. Men jag har då kommit på att håret blir mycket mer lätthanterligt och rakt om man plattar det på morgonen. har också någon rosa flaska som tydligen tillhör mig, den innehåller sånt där moussé (fick jag det rättstavat nu?) och ska hjälpa till att styla håret på något bra sett. Jag teastade och det blev faktiskt lite mer strukturerat än vad det brukar vara. Ovan har ni två små ego-bilder som visar hur det brukar ser ut och hur det ser ut nu. Och jag lägger upp bilder på mig själv alldeles för sällan, så tyckte att ni kunde få det någon gång faktiskt.

Sen så har vi dagens stora upptäckt, fast jag upptäckte egentligen det här för kanske två månader men då jag letade efter albumet "Sinkadus" på Spotify och insåg att det inte fanns så glömde jag bort allting igen. Artisten heter iallafall Krisofer Åström och han spelar på Peace & Love nu i dagarna, en ypperligt bra rocksångare i mina öron. Har ni absoluti nget för er eller bara vill lägga undan det ni gör för att lyssna på finsn hans senaste album här. Sen så finns det elva andra album och EP:s men de är inte lika lätta att ha tag i bara sådär.

Jag är taggad för det här! (Facebook-vits?)

Foto: Storsjöyran

Här kommer den stora nyheten, egentligen var den en helt annan nyhet från början men jag fick anpassa mig och slänga orginalet eftersom det här var så mycket bättre. Jag ska på Storsjöyran i Östersund tre dagar under vecka trettioett. Det är en av de lite mer småkommersiella samt lokala festivalerna rent artistmässigt men med Olle Ljungström i utbudet så är det klart. Dessutom så tror jag att vi kommer in gratis och då är det bara att packa väskorna och dra.

Historien om hur det här gick till är ganska rolig, för jag pratade med de nya tjejerna Michelle och Ella och nämnde att jag inte skulle på någon festival i sommar. Då tipsade de mig om Storsjöyran som pågår i deras hemstad och jag sa till pappa på skämt när han kom ner att jag skulle åka dit. Drygt en kvart senare har han bokat hotell i Östersund och jag har fått smsa Jesper som nu antagligen kommer åka med, lite så där lagom impulsivt eller vad tycker ni? Så senare i somamr så ska jag få se på Florence Valentin, Timbuktu, Johnossi, Bob Hund, Veronica Maggio (För henne har vi ju inte sett förut), Henok Achido, Perssons Pack samt Titiyo och tro det eller ej men Lady Gaga.

Så då löste sig iallafall det tillslut, hörde också att trycket på Hoff Meistro Chraa Orcestra var så hårt på Peace & Love att ambulanserna fick komma och ta hand om skadade personer. Kanske tur att man inte var där.

Far - "Hennes lugna tempo tröttar ut mig" (Pianopop)

Foto: Warner music

Jag gillar plattan "Mary ann meets the gravediggers", den amerikanska singer-songwritern som en gång föddes i det forna Sovjet är idag en av de större pop-pianisterna i världen. Jag talar om Regina Spektor som är här med dunder och brak i den nya plattan "Far". Det är faktiskt lite som vanligt, och det säger jag faktiskt både på gott och ont. För här kommer den eviga frågan om variation in i bilden, hur gör man det snyggt och när vet man att det är dags? Svaret är lite otydligt, men jag kan försöka förklara lite halvabstrakt.

Det finns många tjejer idag som sitter vid ett piano och bjuder på sig själva. Bara för att nämna några så har vi Frida Hyvönen, Miss Li, Maia Hirasawa, Anna Maria Espinosa och Ane Brun. Även utländska band och personer så som Coldplay, Keane och Tori Amos håller på. Det blir liksom inte unikt hur man än vänder på steken, sorgligt men sant. Så Regina Spektor sitter på ett enkelt koncept som självklart går hem, och det är absolut inte dåligt. Men det finns väl redan i tusen andra upplagor?

I hennes fall så borde hon egentligen göra en justering, den där lilla twisten där något tar över och man får ett nytt sound som sticker ut ur mängden. Vissa har försökt med att riva loss ordentligt i musiken, andra försöker med att sjunga jinglar till tevematerial och det finns de som till och med "stulit" av Joe Satriani för att sticka ut. Regina låter som vanligt, typ som i "Genius next door" eller singeln "Blue lips".

Jag vet inte vad men hennes lugna tempo tröttar ut mig på något sätt, jag gillar låten "Machine" starkt och även öppningsspåret "The calculation" gör en otvekligen på ett extremt gott humör. Men som sagt så är det mesta som vanligt och bara vanligt. Det är som sagt bra, man hör utveckligen ifrån succéalbumet "Begin to hope" då hon nu tagit ett steg mot utveckling. Nu saknas bara revolution.

Bästa spår: "Dance anthem of the 80's" är identisk och nästan lika bra som hennes låt "Oedipus".

Veckans andra adrenalinkick

Foto: Enmilsten

Woohoo ännu ett gig avklarat, eller ja det var inte jag som spelade om ni trodde det. Veronica "Inte Di" Maggio tog plats på två scener samma kväll och jag såg då båda. Grymt härligt att höra "Måndagsbarn, "Gammal sång", "Nöjd?" och alla andra hits på samma kväll. Jag saknade självklart (precis som alltid när det varit en konsert) mina favoritlåtar och denan gång uteblev hennes version av Kanye Wests "Love lockdown" och även "V för vendetta" samt "Ingen kan ändra på det". Men så är det när man tycker annorlunda, det är bara att springa in i väggen och gå vidare.

Sen så fick jag hälsa på tjejen också, trevlig prick som fortfarande ser som om hon vore en äldre tonåring, och tro det eller ej men hon är född 1981. Blyg som jag är så sa jag typ bara att jag gillade giget och någon vanlig hälsningsfras. Notera att jag kunde frågat varför hon inte uppdaterat sin blogg på länge eller vad ett måndagsbarn egentligen är. Men jag är som jag är och ingen kan klandra mig för det. Träffade dessutom två tjejer ifrån Östersund. Tobbe Larsson som är ett av de högsta hönsen på Wisby Strand, hans dotter samt hennes kompis träffade jag idag (även igår men då kände vi inte varandra) och de blev en kväll med dem lite här och var. Och då jag vet att de säkert läser det här så vill jag bara berätta att de är välkomna tillbaka när som helst, mIn sällskapskrets kan behöva några som dem.

Här kommer då lite bilder tagna ifrån hyllan, och min stora nyhet ska jag ta och fila lite på. Håll ögonen öppna.

Internet - där alla är ärliga(?)

Foto: Enmilsten

Snart är det nog dags för Veronica Maggio som spelar i stan ikväll. Ska ta mig ner med pappa även kallad fribiljetten och se på det, det är typ min plan just nu. H&M har lurat mig på drygt hundra kronor genom att sätta en minimumgräns vid beställningar samt en frakt, men det är iförsig bara pengar. Fast det är ändå bättre folk än människor på ungdomscommunitys, hade oturen att hamna i en sån där "dagens bild"-sak och kommentarerna hittade dit själva. Jag som gillar statistik och beteende hos jämnåriga kollade och insåg att allt som var ironi, smått elakt och nästan kränkande var ifrån killar födda mellan typ 1992 och 1995. Ska vi gå efter den gamla djurinstinkten att männen alltid vill visa sig tuffast och bäst i alla lägen?

Iallafall, inget jag lider av men gärna observerar då man kan få sig ett gott skratt åt tonårs-cynism. Men nog om mina små tidsfördriv när musiken inte fyller alla sinnen och man varit ensam på tok för länge, jag har något roligt på lager här. Men vi väntar med det tills ikväll, jag ville bara dela med mig av min storslagna upptäckt inom internetvärlden. Ungefär 90% av allt man säger på nätet vågar ingen säga rakt upp i ansiktet på någon i verkligheten, både positiva och negativa saker.

Två timmar på stan, fyra telefonsamtal och en cykeltur senare...

Nu ska jag köpa mina solglasögon! Tack vare en topplista på H&M:s hemsida så hittade jag mina solglasögon som inte fanns i deras nätkatalog annars, kan någon förklara den logiken för mig? Iallafall så blir det nu samma par plus ett till par som har gula bågar. Min somriga stil får alltså fortsätta vara lika somrig när glasögonenkavalkaden återvänder hem till mig som ett paket i brevlådan. Ni kan inte förstå min glädje och irrtation över att jag irrat runt på stan i två timmar med min telefon i högsta hugg för att hitta att par bra solglasögon, jag blev till och med kopplad till kundtjänsten där jag satt och pratade med en kille i drygt tjugo minuter om mina solglasögon. Besvärligt? ja, men jag fick iallafall en liten promenad på öster centrum.

Nu sitter jag mest och dreglar framför datorn tillsammans med lite härlig sommarmusik, hittade en underbar version av "Cheap sunglasses" med ZZ Top. Låten passar dessutom in väldigt bra på vad jag nyss tjatat om i tre inlägg. Och det var en sån bra början på åttiotalet, dessutom så har man tonat ner allt kraftfullt och bara lagt fokus på att göra låten skön. tack till all boogie woogie och tack till Billy Gibbons.

En bit utav hårt godis

Klicka på bannern för att komma till Adepts myspace.

Jag måste introducera er för mitt vänsterprassel, för när jag inte lyssnar på min vanliga indiepop, dansmusik eller vad jag nu fått för mig att nynna med i så har jag ett lite hårdare alternativ som bara finns där när jag behöver det. Adept är mitt post-hardcoreband som räddar mig när man tröttnat på de mjuka och gulliga i musikvärlden. Med låtar så som "Shark! shark! shark!" och "Sound the alarm" så har de tagit mitt pophjärta, vridit om det och gjort något märkligt. De har en kombination som jag bara älskar.

Att ta den vanliga skatepunkarstilen och samtidigt vråla som bara de väldigt hårda metalgrabbarna gör så blir det någon sorts rymd. Tänk er att Simple Plan och Slipknot skulle köra samma låt och i en duett. Ungefär så låter det på deras album "Another year of disaster". Bandet har också blivit framröstat att spela på samma festival som giganterna Metallica och Mastodon då Myspace haft en omröstning för att hitta ett band till Sonisphere som går av stapeln i Hultsfred mittan av augusti. Jag tycker ni ska lyssna grabbarna då det är ett ovanligt men starkt musiktips ifrån mig.

God morgon skivrelease

Foto: Warner Music

Den här dagen är inte så rolig, jag behöver just nu ett par solglasögon fortast möjligt. För allting blir så mycket lättare när man inte behöver ha den starka sol som reflekterar och skiner på allt som redan är ljust. Men behöver inte heller visa vilka man tittar på när man cyklar, utan både bilister och cyklister kan passera utan att man får ögonkontakt. Sen så är det snyggt, särskillt mitt jättefina par som är borta. Jag har faktiskt drömt om mina solglasögon inatt, så snälla ge mig dem nu.

Hittade nyss en ny singel med Fleet Foxes på Spotify, tänk vad som egentligen växte ur grungemusikens huvudstad Seattle. Jag tycker ni kan ta och lyssna in den, det är på något sätt vackert. Fast killarna brukar iförsig alltid vara väldigt vacka i sina melodier. Även Regina Spektor har nu fått ut sitt nya album "Far" och jag smålyssnar, funderar på att köpa. Men först så är faktiskt frågan om jag ska recensera henne eller om jag ska recensera Dream Theater. Jämnför med deras album "Black clouds & silver linings".

R.I.P. sunglasses! (They'll never come back)

Foto: Enmilsten

Ni vet mina turkosa solglasögon? Det är dem jag har på bilden högst upp på min blogg om ni vill ha en liten ledtråd eller hint om vad jag snackar om. Iallafall så är de efter en kväll helt bortblåsta, och jag är djupt, eller inte bara djupt utan riktigt jävla djupt under det djupaste av allt djup djupt deprimerad över det. Min fina, helt underbara och somriga solglasögon för åttio spänn som bara fann där hos mig, tills de försvann. Jag vet inte helelr vart de försvann, vilket är det mest jobbiga.

Var det på toan när jag bytte ifrån min svettiga vita tröja (Som Jepser har hos sig då han frös på vägen hem) till min glassiga tröja (Som Johanna hade på sig under konserten)? Eller var det kanske när jag plockade upp min kamera ur väskan utanför kongresshallen? Kanske rent av så lade jag dempå ett bord och drog, jag har faktiskt inte den blekaste aning just nu. Så imorgon måste jag kolla på H&M i Visby efter likadana solbrillor, annars får jag ringa upp till butiken på sergles torg och be dem skicka ett par. Jag är desperat efter dem just nu.

Så nu sitter jag här, utan solglasögon igen och med en kort sömn väntande innan jag ska ut och bada. Tydligen så blir det en cykelutflykt till träkumla imorgon eftermiddag. Fast jag vill ha min solglasögon, jag letade efter dem i en timme utan resultat. Om någon på kongressen hittar dem så hör av er, snälla. Jag kan inte erbjuda en plats i min video eller hittelön som Lady Gaga gjorde men det finns säkert något jag kan göra för mina budgetglasögon.

Vad skulle vi annars göra?

Foto: Enmilsten

Jag har en lång historia att berätta, den handlar om solglasögon faktiskt. men jag är frusen i fingrarna och har lite bilder ifrån konserten att dela så vi tar den sen. Den korsta versionen är att det var riktigt bra, men om vi ska den länge versionen så får vi börja redan klocan halv åtta då jag kom dit och fick reda på att ståplatser fanns. De hade tydligen gjort som en hylla bakom alla sittplatser i hallen, riktigt snyggt men när konserten väl var igång så stod alla och trängdes framför scenen, i trappgångarna mellan stolarna och vid stolarna.

Kan spelade mycket bra musik, "Tro och tvivel" öppnade och sedan rullade det på med bland annat "Hurricane", "Mitt gullbergs kaj paradis", "Ramlar" och självklart då "Känn ingen sorg för mig Göteborg" samt "Kom igen Lena!". Jag saknade mina favoriter som vanligt, att artister aldrig spelar mina favoriter försår jag inte riktigt. Ni kan väl hålla med om att både "Rockenroll, blåa ögon - igen" och "Inte skyldig nån nåt" är överdrivet bra, eller?

Iallafall, nu ska kylan väck med en varm dusch (Jag fattar inte att jag cyklar så här sent i bara t-shirt) och sen så kommer min historia. Jag kommer ändå vara helt sömnlös efter kvällens stora trauma som ni ska få höra sen så det skadar inte mig att skriva ett till inlägg så här under natten. Lägger upp lite bilder ifrån giget, ni som undrar över den nedersta bilden så förlaras det lättast med att han gjorde olika miner för att han slutade sjunga och alla sjöng vidare på "Kom igen Lena", ni vet en sån där typisk scengest bara fångad i ett väldigt märkligt ögonblick.

Det var på den tiden (Alla bäckar små leder till en stor å)

Jag sänder tydligen radio nu, utan att jag tänkt mig för så har jag idag sagt två olika tider för min håkan-special i radio. men den alltså nu och det känns lite dumt om jag nu faktiskt har sagt fel tid till hälften av alla som jag sagt till att jag sänder ikväll. Iallafall så ska jag snart bege mig till stan igen för att köpa godis, möta upp Jesper och gå på konsert. Är lite halvt dåsig sedan den varma duschen jag tog, känns som om man har imma på hornhinnan så att allt bara blir suddigt av fukt.

För er som missar min fina Håkan-special nu så har jag lite rolig info som jag vill dela med mig av. Ni vet Fever Ray som jag tjatar om emellan åt? Det är ett projekt av Karin Dreijer Andersson ifrån The Knife, hon sjöng en gång i samma band som Håkan Hellström var trummis i. Jag pratar om Honey Is Cool (som inte finns i iTunes-store), det är lite roligt att de båda som gått helt skilda vägar en gång spelade tillsammans hemma i Göteborg. Koll in videon nedan och känn de nostalgiska vibbarna, tillbaka till nittiotalet,

"Vad ska det bli av mig?" / "Come down, come down you old teacher"

Fick nyss frågan om jag sitter eller står ikväll när jag ska till kongresshallen. Passade då på att ställa frågan till mig själv varför det inte finns ståplatser där inne (Folk påstår att det finns men jag fattar inte hur). Den gamla klubbscenen som förra sommaren totalt körde över allt annat på Wisby Strand är iår inte uppe av anledningen att golvet sviktar, så iår har man beslutat att ha sittande konsert och det bådar inte så gott med tanke på Håkan och Ugglas som båda är lite av en mer stående och piggare livakt. Vi får väl vara glada att vi får se dessa perosner över huvudtaget, men nu sluttjatat om det då man kanske borde variera sina inlägg lite då och då.

Jag har kommit på att Laleh är en av få artister som på samma platta sjungtt både på svenska och engelska. Det är fascinerand att fleri nte går så, då får man liksom en sorts rejäl avgränsing och det blir variation istället för samma tråkiga röst och dialekt. Men sjunger faktiskt oliak beroende på språk, kolla bara på Annika Norlin och skillnaden i hennes röst på Säkert! och Hello Saferide. Ska ta och leta vidare i ämnet, man kan nog hitta ett par roliga jämnförelser om man tar sig lite tid. Sömnlös inatt igen? bet on it!

När låtar inte finns så måste de finnas på andra platser där de inte lär finnas men finns ändå

Foto: Enmilsten

Nu blev jag helt plötsligt extremt taggad inför kvällens konsert med Håkan Hellström. Hela Gotland verkar faktiskt på väldigt gott humör idag då Göteborgaren kommer till ön för sin enda konsert på hela sommaren, det här är faktiskt ett väldigt bra jobb ordnat av Tobbe Larsson (jag tror iallafall att det är han som lyckats med det här). Så jag har nu plockat ihop ett USB med lite extra mycket Håkan till kvällens show. Honey Is Cool, Broder Daniel och lite liknelser har fått plats med annan här lig musik. Så om ni har tid så är det bara att hitta en radio, få fram frekvensen 89,2 och lyssna ikväll 18.00. Det är antagligen klart så ni hinner gå ner till konserten i tid.

Har hittat något extremt intressant med iTunes, och det är faktiskt deras stora försäljningsbibliotek som ibland gör mig frustrerad. När jag nu på morgonen skulle hitta de låtar jag vill ha med i programmet och ska ladda hem dem med mina Coca Cola-korkar så finns varken ovannämnda Honey Is Cool eller Metrics platta "Old world underground, where are you now?" Så nu är jag lite smått sur över det, men eftersom internet är fullt av glada människor så kunde en kär vän skicka ena låten till mig över MSN så jag fick det lite enklare. Nu ska jag äta lunch och cykla till stan i det här underbara vädret, inga sura miner här nej.

Nattamat

Foto: Enmilsten

Först lite nytt inom bloggvärlden, den mest kommersiella och läsvärda bloggen är tillbaka efter mer än ett års uppehåll. Magnus Uggla ska exklusivt blogga om sin nya revy, läs den här. Jag har så här runt ett lutat mig tillbaka och börjat lyssna på Elton John, gått igenom alla dagens problem samt eventuella höjdpunkter innan jag nu tillsist ska plocka ihop och försöka sova. Har ätit lite rostmacka och några bitar vattenmelon till kvällsmat, så nu kan jag klara av nattens alla svårigheter.

Hittade föressten ett otroligt humoristiskt frågekort helt appropå ingenting, det ni ser på bilden nedan är då svaret och för er som undrar så löd frågan "Vad heter det som man varje år betalar för att få se på teve?". Skrattar ni inte? då har ni ingen humor.

Vissa behöver inte (för andra gör)

Sitter och planerar inför morgondagens inspelning, vill egentligen passa på att sända live så här under sommaren men vet inte riktigt hur jag ska få ihop det då problem som är ekonomiska, tidsmässiga och rent praktiska hopar sig i en stor klump. Jag pratar för tillfället om WisbyFM som är den lokala kanalen jag använder mig av för att senare kunna klättra vidare. Egentligen så suger det är man inte har alla resurser och måste hålla tillbaka, men det är väl ändå bättre än inget? Jag ska iallafall spela lite sommarplågor utblandat med det senaste fynden på nätet och andra sköna sommarljud. Ni lyssnar väl klockan 19.00 imorgon? frekvensen är 89,2.

Och hittade precis en riktigt lustig sak, men det måste inledas med lite blurr omkring ämnet. För alla har fans, iallafall alla kända, artister, musiker, sportsmän (eller man kanske säger idrottare) osv. Vissa har fans som typ kan ta sönderpixlade bilder ifrån Google och göra en rätt enkel och ful video till favoritlåten och lägga upp på youtube som en liten tribute, andra har fans som kan sin sak. Lily Allen och hennes skivbolag behöver inte ens lägga pengar på att marknasföra och göra en video till sin singel "Fuck you" då ett fan gjort en eminent video som jag själv faktiskt funderar på hur man kan ha gjort den. Kolla bara in den nedan.

Visby hamns pir i mina trötta tankar

Foto: Enmilsten

Man blir extremt trött av att bada, Elina som inte vet när hon ska få åka hem ligger här i sängen bredvid och gör absolut ingeting. Med sexan som gå i bakgrunden så undrar man faktiskt bara när man ska få gå och lägga sig. Har snabbt gjort en spellista med vad jag ska lyssna på ikväll när solen börjat gå ner, förmodligen så får jag sova ifred och vakna upp i ett tomt hus imorgon tisdag då,

Weezer, Hello Saferide och The Cranberries är lite av de få saker som jag slängt in i listan, så håll till godo och ha en trevlig kväll. Jag kommer troligen hålla mig framför teven och låta timmarna flyga iväg.

Kvällens Spotify-lista: "Tom musik för tomma huvuden"

Dagens fria mp3:a

Jag har nu haft folk hos mig sedan klockan åtta imorse, imorgon så ska jag försöka att träffa så lite folk som möjligt. Det har dock redan spruckit då jag ska till Wisby FM, som jag tidigare nämnt se på Håkan Hellström och troligen bada någonstans där emellan. Jo jag vet att jag skulle göra något varje dag men nu känns det lite smått löjligt. Appropå bad så har vi nyss badat i vårat spa här ute och jag väntar på att resten ska torka sig och hitta på andra hyss som jag måste stoppa, känns lite som en fritidsgård hos mig just nu.

Dagens musikskörd på internet blev faktiskt rätt lyckad, nedan så hittar ni Bloc Partys senaste singel. Får jag själv beskriva den så säger jag kort och gott Eric Prydz och hans hit "Pjaano". Sen så har vi trip-hoparna eller downtempo-killarna i Zero 7, det är faktiskt första gången på länge som ett band inte beskrivs med genrerna pop, rock, indie eller club. Iallafall så har dessa grammisnominerade kilalrna valt att släppa sin nya singel och ge bort den helt gratis. Jag har inte lyssnat ännu men låten ligger numera i mitt iTunes och ska få massor av tid att bli analyserad senare ikväll, om ni också vill ha låten så klickar ni här.

Gästblogg: Det finns inga kaniner på månen

Foto: Enmilsten

Okej, jag har ett uppdrag.
Jag ska blogga åt Emil.
Så jag ska se till att det blir riktigt bra.
Fast tillsammans med uppdraget så kommer även ett problem.
Jag har ingen aning om vad jag ska skriva om, men jag brukar kunna komma på något!
Jag kan börja med att berätta vad vi håller på med.
Vi bakas scones.
Och Emil ville vara lite galen och inte använda recept,
men då läxade jag upp honom, så nu använde vi recept i alla fall.
Och det verkar som att det blir super!
Dom är sådär snygga som bara scones kan bli!
Så nu väntar fika med scones och te
och sen ska jag nog försöka komma ur skånskan som jag har fastnat i.
Det är jättejobbigt.
Jag tänker tillome på skånska nu.
Och det är omöjligt att komma ur!
Jag tror inte att det finns någon medicin för en sån sjukdom.
Så jag är fast!

Nu kom Anton och Jesper.
Jesper var crazy och klättrade in genom fönstret
som en riktig inbrottstjuv
och sen slog han mig med sin plastpåse med badkläder i.
Anton var lite coolare och gick in genom dörren
som en civiliserad människa. Jag diggar hans stil.
Han har också med sig badkläder.
Det har jag med.
Vet ni varför?
Jo, för vi ska bada lyxbad!
Jag mår måttligt bra. :D

POSSPOSS! /Elina

Elina hälsar

Foto: Enmilsten

Godmorgon folk med solsken, här hos mig har nu solen försvunnit efter att jag vaknade klockan åtta imorse och släppte in Elina som tgo en gemensam tupplur med mig samtidig som vi lyssnade på en paianist över Spotify, någon annan än jag som inte riktigt känner igen namnet Yiruma? Iallafall så har vi sovit till det och nu gör jag torotellini till lunch, bilden ovan är tagen ifrån Elinas egna fotosession nu under morgonen.

Men nu kokar pastan över, har ni inget för er så lyssna in Yiruma här.