måndag 24 augusti 2009

Hassle - "Något annat än full pott vore en förolämpning" (Pop!/Pop!/Pop)

Foto: Enmilsten

Det här är en ursäkt, en lång och smörig ursäkt till den enkla popmusiken. Luta er tillbaka och njut av denna förnedring som jag ska genomlida, samtidigt så kan ni också snappa upp vad jag har att säga om Erik Hassle. Och vi kan börja lindrigt, för det tar emot att säga att jag hade fel. Singeln "Hurtful", denna underbara singel var enligt mig en flopp och jag kunde inte riktigt förstå storheten i en krulltott vart unikhet inte existerar. Inte förrän skivan kom så förstod jag grejen, och allt är gjort av producenter som har jobbat med Amy Diamond, A-Teens och även lite Charlotte Perelli. Ja ni hörde rätt, Mack, Typser och Grizzly som är lite av ett par doldisar med sitt bolag Ten Productions ligger bakom den här skatten.

Jag vill inte kalla den här plattan fyndig, den är inte heller särskillt skicklig. Det här är faktiskt bara pop, ingen hård dödsmetal där man måste ha repat trummor och elgitarr sen man var sju och lika länge låtit håret växa. Det är inte djupt heller, jag skulle kalla texterna för vattenpölar. Men det är just det som är grejen, det är bara pop. Och ren pop är något vackert, för det var faktiskt länge sen en riktig kommersiell popplatta gjordes utan krångel. För här har vi inte blandat in Björn Yttling som skapar en rymd och använder körloopar och trummor för att skapa melodier. Det är enkelt, och det är just därför den kan gå hem.

Dumma frågor har oftast dumma svar, men när en dum fråga kommer så är man tvungen att ge svar på tal och då fastnar man i den här onda fällan. Pop är en dum fråga, folk förstår inte vad som är så svårt, så fantastiskt häpnandsväckande och så bra med det. Men det är svaret, för det är inte ett dugg svårt att göra och det är absolut inte häpnandsväckande. Man har hört det förut och man kan det direkt, det är just det som gör pop till en sån tillgång. Erik Hassle låter som sångaren i Hellogoodbye, Fall Out Boy och Jimmy Eat World, musiken skulle kunna vara vilken fjant som helst. Det är helt underbart, man kan inte låta bli allt älska kärleksförklaringen och låt mig citera. "If holding hands is too discret, let's make out in the middle of the street", det kan inte bli bättre än så.

Jag begär inte mycket och är ganska lättroad ibland, men jag vill bara tacka för årets enklaste lyssning. Jag behöver inte fundera på innerbröden, för jag får den levererad ordagrant. Jag behöver bara gilla det, jag fäller nästan en tår när grabben tar i. Ambitionen var att göra ett klassiskt popalbum enligt samtliga inblandade, och det har man lyckats med. Jag lär ångra det här snart men något annat än full pott vore en förolämpning mot gitarrerna, basen, trummorna och den enkla keyboarden. Min mattelärare disskuterade Johnny Depp idag, och vi kom fram till att man som kille måste hata den människan då han verkligen har allt. Då har jag en ny logik, man måste som kille älska Erik Hassle för att han nu kan göra självaste snyggingen Johnny Depp avundsjuk. Förlåt att jag tvivlade, en stjärna är född.

Bästa spår: "Isn't it obvious"

0 Kommentar(er):