Vad har år 2008 egentligen åstadkommit? En väldigt låg placering i "Eurovision song contest" för Sverige, finanskris, mord på barn och en politisk debatt angående olympiska spelen i Kina? Nej, det här året har varit så mycket mer än så. Glädjemoment av alla dess slag, hopp har tänts i folks själar och ett hav av spännande beslut som vänt upp och ner på världen vi lever i.
Jag startade den här bloggen strax innan en thailandsresa i februari men hade redan funnits på bloggklienten "blogg.se" en hel månad innan jag hamnade här. Jag har sett tillbaka på mina åsikter om allt ifrån melodifestivalen till politiska beslut och självklart mitt krig mot märkesslavarna. Det har varit en process och jag har utvecklat min svenska och förmåga att tänka enormt. Samtidigt som jag ger min resumé till er så ska jag hänvisa tillbaka till gamla åsikter och se hur pass de stämde och om de fortfarande är mina åsikter.
"Yes we can!" ropade USAs nya president Barack Obama i sitt segertal där han stod och talade ut till folket som faktiskt med ett enorm leende på läpparna grät, kramades och bara var lyckliga. En mörkhyad man tillträder platsen som president om exakt tjugo dagar då han ska städa upp efter en allt för missförstådd och klantig Buske. Jag har försvarat George och står fortfarande för vad jag sagt, men att jag starkt har stöttat Hilary Clinton och helt förbisett Barack är något jag får leva med, tyvärr.
"FRA"-lagen och "IPRED" är jag helt för och har stöttat sen jag hörde om dem, trots den kritik som riktats och argumenten om att lagen hotar den personliga integriteten så tycker jag att kan man inte sköta sig och ha moralen att en ljudfil, videofil eller textfil som är upphovsrättskyddad inte är tillåten att ladda ner eller dela ut på en server samt att man lurar unga till sexuellt förnedrande saker, har konversationer om terrorattacker mobbar osv. (Listan med exempel är lång) Om man inte har den moralen så måste man tvingas med medel som ingen egentligen vill ta till. Man kommer få slåss om man vill ha kvar lagen och detsamma om man vill tvärtemot, men ta med er de här orden innan ni väljer sida. Om man inte har något olagligt att gömma så behöver man inte oroa sig.
Det är politiken, Sen om vi då tar musikåret 2008 med monstersommaren där i stort sett alla befann sig. Konsert, efter konsert och skivor så långt ögat kunde nå. Jag var inte så aktiv och höll mig på plats hela tiden, men jag såg allt på håll och visste hur gärna jag ville vara där. En härlig röra av pop, rock indie, synth, metal, alternativt och beyond the eternity. Allt startade när min viktigaste inspirationskälla stod på hyllan inne på "Rocks", en inspirationskälla så stark att den än idag går att lyssna på. Li Lykke Timotej Zachrisson även kallad Lykke Li och hennes album "Youth Novels" kanske inte var bäst av allt jag lyssnat på i år. Men det går faktiskt inte att jämföra någon vars album överglänsas av hennes liveframträdanden, det är en helt egen division skapad bara för henne. Orden räcker inte till. Sen så har jag under mitt ständiga skrivande gjort en del missar i musikväg, och så här när allt ska glömmas och man ska gå vidare mot en ny tid så kan jag faktiskt erkänna mina fel. Rakt upp och ner, jag har ändå inget att förlora eftersom om ett par timmar så börjar allt om från början.
Håkan Hellström är en fantastisk kille som har det där extra man behöver ibland, en i mängden som skulle kunna urskiljas från månen. Jag dissade totalt hans album "För sent för edelweiss" av den enkla anledningen att jag var besviken, men så besviken jag inta ha varit, bara grinig blind och helt borta i en värld av "Kom igen Lena". Pelle Hellström mer känd som nordpolen har gjort ett fantastiskt album, men titelspåret "På nordpolen" är grymt mycket bättre än det jag skrev var det bästa spåret, det vill säga "Reglerna har ändrats". Sen så kan jag även erkänna att jag överskattade Rongedal en del, deras musik är bra i just sin genre. Men annars så är den inte särskilt mycket mer än underhållande och glammig.
Till sist så vill jag påpeka en sak som inte hör till musiken, eller jag kanske ska kalla det för ett erkännande. Det är inget fel på märkeskläder, egentligen. Visst, det är dyrt, onödigt och lögnerna om kvalité och barnarbete är många, men det finns inte tillräckligt med argument för att säga att det är fel. Jag kan bara säga att det på något sätt är moraliskt förkastligt i den synvinkeln att alla ska vara jämställda och märkeskläder har lite den tendensen att visa om man har pengar och smak eller inte. Det är helt enkelt en statuspryl.
För att då sammanfatta så kan vi just nu gräva ner oss i våra problem angående papperslappar med värde och sörja de mördade som hamnat i centrum i media. Men glöm då inte de som inte har dessa värdefulla papperslappar och de som mördats utan att ha fått upprättelse. Släpp den rent ut sagt jävla dystra minen och inse hur bra vi har det, 2008 var ett grymt år där i stort sett det mesta som kunde ha hänt hände. Visst, vi ska tampas med mycket nästa år. Men som man bäddar får man ligga och vi har trots en väldigt oskön madrass lyckats göra det bästa av det.
0 Kommentar(er):
Skicka en kommentar