Medan hela Europa står och skriker efter en norsk fiolhob vars musik enligt Markus Larssons mening låter som smurfhits. Jag kunde faktiskt inte sagt det bättre själv om jag ska vara helt ärlig. Men i skuggan av denna figur, under tiden som allt detta sker så släpper den där korghåriga killen som blivit doppad i färgburken på tok för många gånger en ny skiva, jag pratar om Patrick Wolf. Hans elektroniska folkmusik med släng av popiga och rockiga rytmer är tillbaka med plattan "The Bachelor".
Och jag vet inte vad jag ska säga, "Do-it-yourself"-andan lever och man blir nästan glad av den mörka musik han gör. För rytmerna hittar dit de ska blandat med mäktig körsång som i "Count the casuality". Även den sedan innan nedladdningsbara singeln "Vulture" finns med på plattan, extremt bra. För att inte tala om singeln "Hard times". Det är rent översiktsmässigt en bra blandning.
Fjärde plattan är kort en smart höjdare, den har höjdpunkter gömda precis överallt. Det är som en upptäcksfärd då man bara ser nya saker varje gång man går den. Det går bara inte att lägga märke till allt på första vandringen. Variation, enkelt, komplicerat, smart och smärtsamt på alla sätt och vis. Men, ett enda stort men finns att tillägga på den här plattan. Den är inte lika dansant och förträfflig som "The magic position". Om man lyssnat på Patrick Wolf ett tag så finns det en risk för att bli besviken.
Bästa spår: "Oblivion"
1 Kommentar(er):
JAG BLIR ALDRIG BESVIKEN! PWPWPWPWPPWPWPWPWPPWPWPWPPWPWPW<3333
Skicka en kommentar