Living Thing - "Textmässigt är det skräp" (Indierock)

Foto: Peter, Bjorn and John @ Myspace

Har ni testat att göra melodier med trummor och ljud ifrån trummaskiner? Jag visste inte ens att detta fenomen existerade förrän igår när Peter, Bjorn and John exemplariskt demostrerade det. Detta hörs väldigt tydligt i "I don't move me" som påminner om hiten "Young folks". På senaste tiden har jag också haft något emot de första singlarna folk släppt ifrån sina skivor, det här är tyvärr inget undantag då "Nothing to worry about" har  upppitchad skönsång som slutat i ett enda skärande ljud.

Men det här bandet har något som väldigt få har, förutom Peters otroligt attraktiva röst så har de förmågan att tänka i banor som ingen någonsin tänkt förut och då lyckts skapa albumet "Living thing". Textmässigt är det mest skräp som återfinns, men det skräpet är som en vanlig poplåts melodi som går på radion varje dag. Den är mest där för att det måste finnas något, för att Peters underbara röst ska fylla ett tomrum. Helheten ligger egentligen i trummorna som vad jag hört består av söndermixade falukorvar, paraplyer och ballonger.

Men om vi går tillbaka ett steg och håller oss till vad skivan egentligen är för något så tänker jag på Smash Mouth och deras flamsiga attityd, "And when i saw her face" är riktigt snarlik en catchig rad ifrån deras "Believer". Samma låt bär även på årets mest klibbiga text. "Hey, shut the fuck up boy" ifrån "Lay it down" gör mig lyrisk på alla håll och kanter, det kan fan vara det bästa som har hänt mina öron på länge. Behöver du en skiva när du steker i vårsolen? Kanske du rent av tvättar mopeden och visar musklerna för passerande? Utan "Living thing" så blir det inte den där ultimata upplevelsen du söker efter.

Bästa spår: "Lay it down"