Foto: Camera Obscura @ Myspace
År 1996 lämnade Mona Sahlin riksdagen, det var samma år som Camera Obscura bildades. Men deras första riktiga album "biggest bluest hi fi" kom inte förrän år 2001. Och detta är ännu ett indiepopband i mängden som gör dansant musik fast med ett väldigt fascinerande namn. Det är nämligen ett ljustätt litet rum med ett hål i väggen som fungerar som ett ljusobjektiv om det är någon som undrar.
Men vad har vi här? Öppningsspåret "French navy" påminner starkt om Moneybrother och "They're building walls around us". Resten är som när Anna Ternheim sjunger versen i "My heart still beats for you". Vad jag vill säga är att det här inte tilltalar mig särskillt mycket, och det är synd på sitt sätt. För det är som att man står i en klädaffär och någon visar en ett par jeans. "Men de där var väl snygga, eller hur?" Och man svarar kort och gott "Jo, men det är inte riktigt vad jag letar efter".
Så här sitter jag med ett gäng brittiska och lite stelare Those Dancing Days. Jag vet faktiskt inte vad jag ska säga. Förlåt, det här är riktigt bra men jag fattar inte varför.
Bästa spår: "French navy"
0 Kommentar(er):
Skicka en kommentar