Temporary pleasure - Konfliken om den egentliga musiken fortsätter (Electronica/Club)

Foto: Simian Mobile Disco

"Cream, dream, cream, dream", så går titelspåret och även mina hjärnvågor när man öppnar den magiska remixvärlden Simian Mobile Disco lever i. Inte att förväxla med The Mobile Homes som jag gjorde, att båda grupperna gör musik som liknar gamla Depeche Mode och även Kraftwerk gör dem trots allt väldigt svårskiljaktiva. Särskillt om man lyssnar på singeln "Audacity of huge", samlar man en liten grupp synthnördar i ett rum och låter de brainstorma om vilka som gjort den så lär hälften vara ihjälslagna alternativt kvävda av minisynthar efter någon timme. Det är en äcklig men pulserande melodi som följer en, ett långfinger mot alla som valde att köpa någon annan värdelös latta som släpptes samma dag.

Jag vet att det är fullkomligt omöjligt att lyssna på allt, jag fick det senast påstått idag att jag kan lyssna på sån jävla skit så det inte är sant. Så därför är jag just nu väldigt delad av tanken att det analoga lockar samtidigt som det elektroniska just nu rockar. Debutplattan "Attack decay sustain release" är ett hårt dunka-dunka-stycke med influenser ifrån det sena åttiotalets djupa och autotunade electronica. Nu år 2009 är det lite mer hip-hop och även en lättare version som skulle kunna beskrivas som en mer samlad version av NASA. Men vad Simian Mobile Disco saknar i det här fallet är de fantastiska gästspelen som lyfter precis nämnda hip-hopduons "The spirit of apollo".

Jag vet faktiskt inte vad jag ska tycka, skit rätt igenom kan det faktiskt vara. Men samtidigt är den inte alls så unika elektroniska musiken något underbart i rätt öron, det handlar fortfarande om betraktarens syn på saken. "Tiotusen hästar kan inte ha fel" är titeln på trejde spåret lite lätt översatt, precis som åttiotalets stora klyfta mellan vitblonderade trancemänniskor och de långhåriga hårdrockarna så måste man fråga sig om en större summa människor kan ha fel. För konflikten om vad som egentligen är musik kan hålla på i evigheter. Jag sitter här med Simian Mobile Disco för er som glömt det i alla svängar, en hyfsad platta som rockers aldrig kommer kunna förstå. Precis som alla åttabitars likbleka glasögonormar aldrig kommer förstå nöjet i ett sexton minuter långt musikstycke av Dream Theater.

Bästa spår: "Audacity of huge"