Foto: Okänt
Det här kan gå fort, en av de sämst säljande men ändå en av de största rockarna i världshistorien. Han sägs vara den som uppfann stadgediving och har lämnat spår efter sig som ingen annan. Iggy Pop är här med sitt nya jazzalbum "Préliminaries", en gubbe som sitter och verkligen trycker ur sig de sista orden när han nästan snackar sig genom skivan. Precis som alltid är det snuskiga med på skivan och en titel som hundar finns självklart med. Det är relativt tråkigt sound dock.
Det här kan gå fort, en av de sämst säljande men ändå en av de största rockarna i världshistorien. Han sägs vara den som uppfann stadgediving och har lämnat spår efter sig som ingen annan. Iggy Pop är här med sitt nya jazzalbum "Préliminaries", en gubbe som sitter och verkligen trycker ur sig de sista orden när han nästan snackar sig genom skivan. Precis som alltid är det snuskiga med på skivan och en titel som hundar finns självklart med. Det är relativt tråkigt sound dock.
Men jag ska erkänna att jag inte är någon stor jazzkonsument, trots det så är jag ändå inte imponerad av den nästan släpande och trötta rösten som tagit över en annars vild och galen människa som Iggy Pop. Vi behöver bara gå tillbaka till 2001 för att få höra riktig rock så som den ska vara. Mycket har nämligen förändrats sen den kortklippta killen som rockade sönder med "The Idiot" redan 1977 och då haft en karriär med bandet The Stooges.
Plattan "Préliminaries" är dåligt upplgd och har en extremt uttröttande mix av electro och jazz i något segt rocktempo. Låten "Party time" är så anskrämlig att man nästan blir mörkrädd över att den kan vara katchig. Den klassiska "King of the dogs" får en att tänka på Billie Holiday men det är fortfarande läskigt och segt. Jag vet inte vad jag ska säga för det finns ett par ljusglimtar, men jag blir bara besviken på honom. Sen all den där franskan. Nej, nej, nej...!
Bästa spår: "She´s a Busniess"
0 Kommentar(er):
Skicka en kommentar