Foto: Jasmine Worth
Jag tänker på skränig rock när jag hör namnet Peter Doherty, bandet Babyshambles är kända för sina rockiga oldschoollåtar som kan anknytas till Broder Daniel. Men nu har killen gjort solokarriär och jag är förvånad, detta är inte "Fuck forever" igen. Sänker man volymen så tänker jag på Neil Young och den gamla plattan "Harvest", men kan inte tro det men ibland hittar man tillbaka där man började genom att höra på nyproducerat. Dock är detta lite mer country och blir en smörigare Nice Cave i slutändan.
Men hur kan jag få "Grace/wastelands" till county? Det kan jag egenligen inte, dock om man ska jämnföra med ovanstående så är skivan mer influenserat och inriktat på det. Fast jag gillar det här, och det är starkt. Jag har tyvärr somnat av olika anledningar varje gång jag försökt ta mig igenom skivan, men det ser jag positivt eftersom dess bas rytmiskt rör sig genom kroppen på mig och skapar en feelgood-känsla som man sällan numera får. Singeln "Last of the english roses" är helt otrolig för just det.
Fortsätter jag vidare på plattan så hör man hur hans röst smörar sig igenom poetiska verk som hela tiden hänvisar till den engelska kulturen och djupt inristade traditioner samt vanor som sitter djupt i hjärnbarken. "1939 returning" kan vara den låt som James Blunt glömde bort att skriva, det skulle kunna ha blivit historiskt bra radiovibbar. Jag vet inte vad jag egentligen ska säga om den här skivan, den påminner om Paul McCartney och hans projekt Fireman och är genialiskt gjord. Den kommer inte kommas ihåg av många, men någonstans i bakhuvudet kommer alla nynna "Ba pa da pa ba daj raj raj raj raj"
Bästa spår: "Sweet by and by"
0 Kommentar(er):
Skicka en kommentar