Give me that slow knowing smile - "Med fötterna på jorden" (Vispop/Jazz)

Foto: Sony Music

"Man skulle vara som horan, madonnan, smart och korkad på samma gång". Så sjunger Säkert! i sin låt "Och jag grät mig till sömns efter alla dar". Får jag lov att dra en paralell till Lisa Ekdahl ifrån denna udda inledning? Men vad bra, då gör jag nämligen det här och nu, för aldrig har någon lyckats göra det som Lisa har. Hon är helt enkelt den där tjejen som är sjutton och femtiofem på samma gång. Hennes röst är i särklass den mest spektakulära jag hört, och den är så enkel.

"Vem vet" är på gränsen till kultförklarad nu för tiden, för den är så gammal och man bara tänker sig någon som Edit Piaf sittande på en barstol och sjunger lite stillsamt. Men på den tiden så var lilla Lisa tjugotre och släppte sitt självbetitlade debutalbum. Det var på svenska, det var äkta och man blev bara glad av henne. När Madonna gjorde r'n'b och Britney Spears var delaktig i "Mickey Mouse club" så satt denna unga tjej och gjorde det hon kunde, var ett underverk som kunde få folk att föreställa sig typ Edit Piaf.

Nu är hon här igen med albumet "Give me that slow knowing smile" och det är fantastiskt, för hon spelar inte ens i dagens Indiepopliga med Marit Bergman, Robyn och de andra bossarna som styr och ställer. Utan hon gör underbar popinfluerad jazz som man inte behöver gilla för att lyssna på. När andra tar in Maia Hirasawa och Taken By Trees i sina körer så hör vi Ane Brun och Vanna Rosenberg. Jag tycker det bara är intressant.

Men skivan har sina mörka sidor också, för den är på engelska. Det gör förvisso skivan mer lättlyssnad och man har den gående. Men den här skivan förtjänar mer eftertanke och koncentration än vad den får på grund av det, hennes röst får dessutom en annan karaktär med svenska texter. Det ska vara svenskt och innehållande svårtydda enkelheter som vi hör allt för sällan. Jag hänvisar just nu till svensk musiks bästa doldisalbum efter milleniumskiftet. På "Olyckssyster" så hör vi en sällsynt duett med Lars Winnerbäck, observera att det står med. För det är första gången jag hör Lasse sjunga en duett med någon. Och har man gjort det med honom så är man av eliten, en äkta pop-prinsessa med fötterna på jorden och jazzen ekande i själen. 

Bästa spår: "I don't mind"