Foto: Ulf Nygaard
Att blanda två helt olika saker, det är något av det roligaste vi människor vet. Vi mixar arter, maträtter, låtar och även människor för att se vad vi kan få fram. Det sistnämnda kallas för övrigt blinddating, men låt oss hålla det här till musiken nu. För jag har lyssnar in folkmusik fast i elektronisk version. Folktronica kallas det om man ska sammanfatta allting i ett ord, och det är då vad Flunk sysslar med.
Flunk är då ett band bestående av producenten Ulf Nygaard, en trummis, en gitarrist och en sångerska vid namn Anja Oyen. Och det charmiga med det här är att vid en första anblick av albumet "This is what you get" så tror man på blodigt allvar att det är dödsallvarlig, hård, djup och näst intill psykadelisk musik man ska få lyssna in. Men bli inte rädd då det är något i stil med Metric och faktiskt ligger på gränsen till P3-hit under de härliga morgonpassen om man lyssnar in "Love hearts". Lite Sally Saphiro liknande saker smyger sig in bitvis och skapar en rymd i plattan, där allting bara möts.
Och när de beskrivs med sin folktronica så funderar jag, är inte detta mer elektrorock egentligen? Jo, men här kommer ett stort men. Det experimentella i deras sound hindrar dem från att verkligen bli rockiga. Det ligger i mellanlandet där man egentligen bara vill stämpla med en indie-stämpel och gå vidare. För det här är ytterst välgjord och smart musik, om man bara lyssnar på "Common sence" så har man en icke kommersiell version av Flo Rida och "Right round". Och kan man göra det så har man verkligen lyckats med iallafall en sak.
Till sist så ska jag avsluta med en sak, jag lyckades skriva en hel recension utan att skämta till det med innebörden av ordet Flunk, som på engelska är en person som kuggade på provet. Hur kul skulel man inte kunna ha med det?
Bästa spår: "Love hearts"
0 Kommentar(er):
Skicka en kommentar