That guy!

Foto: Enmilsten

Min ögonlock är tunga, riktigt tunga. slumrade till på en soffa för ett tag sen och nu är man helt seg i kroppen. Har inte lyssnat på min iPod idag och har absolut inget att tillägga i min lyssningshistorik, allt jag vet just nu är att jag kommer avsluta kvällen med att se min hatkärlek Name The Pet på scenen som fått namnet G.A.F.F.A. I övrigt så har jag faktiskt berättat det mesta som jag skulle ha berättat, fast det finns en sak till. Men då måste vi gå tillbaka till Gotland och vecka tjugonio.

När jag jobbade inne på Kallbadhuset under stockholmsveckan så träffade jag många människor, och ett par lärde jag till och med att känna. Nu var det så att just de här som jag pratar om nu var riktiga stammisar ute på de lyxiga solsängarna och man träffade dem mer än en gång. Så igår när jag ska gå och köpa läsk på festivalen så får jag ögonkontakt med en blond kille, och jag känner igen uppsynen han hade som fan. Vi går förbi varandra men inom tre röda så har båda vändit sig om och helt enkelt konstaterat "Jag känner igen dig!". Och efter flera minuters tankemöda då han väl hälsat, snackat, tagit en bild och gått vidare så inser jag att det var just han. Nu skattar jag åt det eftersom oddsen är så extremt liten, de är nästan obefintliga!

Vardagsdroger

Foto: Enmilsten

Mitt mål idag heter Ahlbergshallen, där pågår under yranveckan en utställning av Frida Hyvönen och Elin Berge. Jag är egentligen inte så intresserad utav konst, men då jag är lite kär i Fridas skiva "Silence is wild" så måste jag kolla vad det är för något iallafall. Så då blir det iallafall en utflykt dit och förmodligen en tur på stan om jag nu får upp Jesper ur sängen. Har själv inhandlat vätskeersättning i form av Resorb och även halstabletter för att klara av det hetsiga partyt på festivalen, så jag är just nu lite stolt över mig själv som tog initiativet och gjorde någonting åt min rossliga hals och bristen på rent vatten i kroppen.

Just nu kommer det och går fritt med folk på hotellet, de som bara valt att se festivalen en dag har lämnat och gett plats åt nästa grupp människor. Imorgon lär dock det bli helt hysteriskt när alla ska in och se Lady Gaga som är årets stora kommersiella dragplåster, arrangörerna för festivalen räknar med en siffra över tjugotusen. Klocka är nu halv tolv och dags att släppa mjukisbyxorna, jag ska klä mig lita anständigt efter en dusch och ge mig ut på äventyr.

Endast ett flum skulle tacka nej till en repris

Foto: Enmilsten

Sova är faktiskt rätt överskattat, uppe ur sängen och tankad vid nio efter en lång kväll och natt med musik, folk, Östersund. Fast nu ljuger jag, för jag älskar att sova. Eller egentligen bara den där studen då man nästan sover och vet om hur skönt och tyst man har det under täcket. Men skitsamma för nu är jag åter igen igång och laddad för en till kväll med löjligt mycket ös. Och jag är redan orolig för att vi inte kan toppa torsdagens riktiga festivalkänsla, för fy fan vad vi fick till det när vi hade träffat två stockholmare ifrån en grupp som ska förebygga och motverka rasism och mobbing. Det var magiskt när vi bara stod allra längst fram och kunde alla låtar med Florence Valentin, och hur August Berg kom ner efter spelningen och hälsade på oss som stod. Vi fick inte höra "Vilket flum Micke Blom", men vi var ändå glada för att det var en otroligt positiv och laddad publik som fattade vad som skedde på scenen, ren och skär magi.

Fast innan det brakade loss på scenen Tutti Frutti så hade vi gömt oss lite längre bak på Badhusparken och lyssnat in Johnossi, som är ett riktigt bra band fast helt utan connection med publiken. Alla vrålar, de spelar men inget mer. Och vi återvände också till just Badhusparken senare samma kväll för att se den magiska Olle Ljungström, han kan vara den enda i världen som kan skapa en stillstående koregrafi med en gåkäpp. Men herregud vad bra han var med "Drömmar", "Morotsman" och min absoluta favorit ifrån det självbetitlade debutalbumet ifrån 1993, "Jag spelar vanlig". Efter allt jag sett och borde sett iår, jag skulle inte byta ut igår kväll mot någonting annat.

Och så rundade vi av kvällen med det sista av en synthifierad Titiyo, det var bra enligt min mening men saknade verkligen allt. Vart var tempot, soulen och hon? Det var ljupt, mörkt och sansat och jag hade en enkel hatkärlek till det halvtomma scenområdet där hennes "Ooh, ooh, oh" ekade ut i natten. Nu är klockan tjugo över nio, och allt jag hör är "Crystal clear mud".

Allt blev bra till slut (Och då menar jag jävligt bra!)

Foto: Enmilsten

Med hjälp av en äkta insider, killen som står i receptionen på natten så fick jag smuggla med mina bilder jag tagit idag och nu finns de på såväl kamera som USB och dator. Och vad kan jag säga, efter en hel dag med bekymmer och krångel så är allting löst, jag behöver inte oroa mig för någonting just nu när alla hinder är överkomna. Ska bara få lite sömn innan det är dags att utforska stan och ladda inför en kväll med massor av kul musik. Jag tänker berätta om kvällens händelser, men inte förrän frukosttid imorgon då jag knappt orkar skriva för tillfället.

Men ett kärt återseende, anti-rasism, knufftåg och svett utlovas när jag bjuder på en underlig historia imorgon (idag?). Har spelat in ett repotage för radion nu under natten och hunnit träffa massor av folk. Bjuder på några bilder som jag känner blev riktigt bra, njut så länge medan jag lägger huvudet mot kudden.

USB-förbud

Sitter i Östersund, den vänliga staden där jag stört och irriterat varenda servicemänniska på ett par timmar. Jag ska inte berätta så mycket om mina pinsamma händelser då jag faktiskt kommer sända repotage hemma på Wisby FM om dessa. Men något som jag måste berätta är att jag löst mitt problem med kamerabatterier, fast ni visste inte om att jag hade ett problem med det förrän nu. Det var nämligen så att jag lämnade mina batterier och laddare hemma på Gotland, och i all panik så har jag nu sprungit kors och tvärs över den lilla staden för att få tag på ett nytt till den stora sytemkameran. Jag får inte lägga upp bilder på grund av hotellets säkerhetsregler, men jag lovar att fortast möjligt åtgärda detta. Fast ifall jag hade fått så skulle ni nu sett bilder på Jesper när han lyssnar på repotaget vi spelat in.

Hur som helst så har äventyret börjat och än så länge har jag bara hällt i mig cola och varit riktigt jobbig i allmänt. Men nu blir det ändring på det när jag ikväll ska småfotografera för att inte det lilla batteri jag har ska dö, se på artister och band så som Johnossi, Olle Ljungström och Florence Valentin. Jag hoppas självklart på att det blir uppehåll i väderleken och att allting slutar lyckigt, för nu har jag tagit mig förbi problem för en hel dag. Och absolut ingenting mer kan hända, absolut allting är överstökat.

Crazy, crazy like a fool, crazy, crazy?

Okej nu är jag fullständigt galen, ungefär som när Lilo har på tok för mycket energi och springer runt som en elitloppslöpare på anabola så vet jag inte vart jag ska ta vägen. Och varken Melissa Horn eller Säkert! kan få mig att sitta still i den här löjligt uppstissade tillvaron, bredvid mig ligger Lilo i sängen och suckar tungt för varje gång jag får för mig att röra mig ut ur rummet eller ändra nivån på volymen. Jag är så uppstissad och glad att jag inte vet vad jag ska skriva ens.

Men jag har en låt som på något sätt samlar allting i en liten behållare och ser till att oskyldiga inte blir skadade av mitt humör. Det är en sommarplåga som faktiskt höll ända ifrån början av juni till slutet av augusti. Fast jag gillar inte riktigt den dansanta versionen av låten "Daddy cool" och Boney M är inte heller min grej, så Placebo får vara de som frontar med den egentligen exeptionellt dåliga men djävulskt catchiga låten. Ary you ready to party? I hope so, cause i'm on esctasy!

Almost there

Nu är det absolut inte långt kvar, jag sitter och räknar minuterna tillsammans med Lilo som fått sova inne hos mig inatt. Det är snart dags för Johnossi, Veronica Maggio, Tv On The Radio, Olle Ljungström, Titiyo, Lady Gaga (?), Anna Ternheim, Frida Hyvönen samt Hajen med flera, för vi är bara en flyg- samt tågresa ifrån Östersund och Storsjöyran. Väl däruppe så bor jag och Jesper på Scandic och Michelle har hand om våra festivalpass tills vidare, själv har jag bara suttit på min säng och väntat på att åka. För ska jag vara ärlig så har jag inte ordnat mycket själv den här gången, för allt som har med boende, resa och de där passen har faktiskt kretsat kring vuxna människor med varsin mobiltelefon. Helt otroligt men sant, så lite bortskämd är man nog.

Har nu duschat och rastat hunden, vilket betyder att jag bara har de där småsakerna som tandborstning, hårplattning, matning och väntande kvar. Tänkte att jag skulle fördriva tiden med att kolla på "Kenny begins" igen, den är trots allt ändå lika lång som en film så man hinner ta död på lite väntetid. Alternativet är att lyssna på musik som jag gör just nu, men Discovery och Khan Of Finland övertygade mig om att jag inte är på humör att bara stirra rakt ut i luften och ta in melodierna.

Music-mania(c)

Foto: Enmilsten

Jag brukar ha tålamod med grannar, fast just nu orkar jag inte med de högljudda yngre turisterna (Mina fördomar säger mig iallafall att det är turister) som bor i grannens lägenhet. De har smällt upp ett par mindre högtalare och ett plastbord ute på gräsmattan där de blir fulla och är allmänt jobbiga för omgivningen. Visst, det är en liten bagatell men jag får verkligen huvudvärk av idioton. Så har stängt mitt fönster och svettas i den värme jag lever i, jag har fått tag i filmen "Kenny begins" så ska roa mig med den innan det är sovdags.

Har packat min väska och totalt missat rådet att bara packa det nödvändigaste, så nu har jag en pinsamt stor och fylld väska med allt möjligt inför mina tre dagar i den lilla staden långt bort. Men jag är trots allt som jag är och tycker att man ska vara förbered på det mesta, byxor för alla tillfällen är lika viktigt som en liten skivback ifall man skulle stöta på en CD-spelare. Annars så har man alltid sin osociala iPod fulladdad för tråkiga tillfällen, jag känner att jag egentligen skulle klara mig ganska långt på att ha den med laddningsmöjlighet och kontanter.

Babbel, strunt, skitsnack, yrande, svammel...

Foto: Olle Ljungström @ Myspace

"Jag äger nåt du inte har" sjunger den poetmelodiska sångaren och musikern Olle Ljungström, och jag förstår inte honom ett dugg. Det har jag i för sig sagt förut men nu börjar det bli jobbigt för huvud att smälta alla abstrakta texter, han slår nästan Jakob Hellman och hans "Stora havet" som är rent svammel. Men någonstans så finns säkert en innebörd, frågan är bara hur i helvete man ska få reda på den utan att ta in killarna för ett tufft förhör, ni vet en snäll polis och en elak polis.

Jag började fundera på allt detta när jag idag cyklade hem ifrån stan där jag, Anton och André druckit på tok för mycket läsk. Och appropå läsk så måste jag fråga om ni druckit Boylands apelsinläsk med smak av mandarin någon gång? den är hur som helst helt undrbar. Iallafall så var det två timmar med sockerkickar, solsken och nya smakupplevelser. Man måste gilla Medvalls som är Gotlands enda riktiga kiosk, den har allt möjligt roligt och kan jämnföras med en brittisk liten tidningsaffär.

Det var hur som helst min dag, och snart är klockan sju. Olle Ljungström sjunger också om att han är just sju, kan det möjligen vara det han menar? Han är kvällen, han är den tid då man ska duscha och börja ta det lugnt inför morgondagen då nya äventyr väntar. Eller så är det bara djupt och svammelfyllt, jag har faktiskt ingen aning.

They cover up my green eyes

Foto: Enmilsten

Nu är familjen hemma och jag är inte längre hundvakt, det betyder alltså att jag kan åka till stan. Har också fått ännu en laddning solglasögon då de förra gick sönder på grund av att jag lånade ut dem i förtroende och helt enkelt missbedömde personens förmåga att behandla ett par plastbågar med lite mörkare glas i sig. Men jag har iallafall alla färger nu, och de lila är extremt snygga. Tillsammans med mitt sönderplattade höstackshår så lär det bli en succé någonstans i modepsyket som ligger och trycker.

Men nu ska jag alltså till stan, och har påbörjat en ny Dopshop-platta. Denna gång så blev det det elektroniska neo-psykadelikabandet Khan Of Finland, dock så kommer grabbarna ifrån Tyskland. War Against Sleep som jag lyssnat på de senaste dagarna har jag inte så mycket att säga om egentligen, det var lite bluesinfluerad rock som luktade England på långa vägar. Den är iallafall varmt rekommenderad.

Hundvakt

Idag ska jag ta hand om Lilo, så jag har redan lagt ut lite kuddar och saker på gräsmattan så i ska kunna ha en mysig dag där ute i solen. Måste också börja packa inför imorgon, och med tanke på att jag är den jag är så ska batterier laddas, saker hittas, tappas bort, ersättas och sedan bytas och glömmas för att batterierna helt plötlisligt kom på tanken igen. Men det blir nog bara lite kläder, två kameror, en mindre inspelningsutrustning för att kunna göra en dagbok åt radion (Inte för att spela in hela festivalen om någon nu skulle få misstankarna), plattång med tillbehör, block, iPod, tanborste, tandkräm, tågbiljetter, pengar, pappas Statoil-kort osv. Sen blir det iallafall Storsjöyran för hela slanten.

Men nu är det så att Lilo sitter här någonstans och gnäller, så måste leta upp henne och umgås (Det vill säga låta henne bita ansiktet av mig och sedan hitta en leksak som hon sliter i och frustar tills den går sönder.

Tillbaka till 2005 (Då radiomusik var snäppet bättre)

Foto: Warner Music

Idag ramlade en pressbild ner i mailboxen, men redan i onsdags kunde man läsa om Madonna och hennes nya samlingsalbum på den officiella hemsidan. "Celebration" är fylld med hits som först och främst är remasterade och dessutom utvalda utav Madonna själv och hennes fans. Själv så är jag förtjust i den nostalgiska men samtidigt moderna "Confessions on a dancefloor" och hoppas på att en hel del låtar därifrån hittar in på samlingen. Hela "Celebration" släpps som cd och dvd den tjugoandra respektive tjugotredje september och innehåller den nya singeln med samma titel som albumet.

Jag saknar faktiskt alla de här gamla radioåren, det känns som att på två eller tre år så har allting ändrats väldigt dratiskt. Musiken har blivit allt mer basfylld och det är mer hektiskt på ett enerverande amerikanskt samt kommersiellt sätt än vad det varit tidigare. Lady Gaga eller Jordin Sparks skulle inte fått vara en del av den kommersiella svenska radion för ett par år sen, musiken har ändrats. Och det allra tråkigaste är att målgruppen ligger mellan tjugo och fyrtio, där är vid den åldern som man egentligen ska vara som bäst på att välja den ickekommersiella och utstående musiken enligt mina fördomar. Jag ska spåra vidare i det här, under tiden så rekommenderar jag P3 som ombyte.

Money in my pocket

Foto: Enmilsten

Det är första gången på länge som jag bara varit i stan på en så kort och rimlig tid som fem timmar. Nu är jag åter igen hemma efter att vädret först bestämt att jag inte ska jobba och då dragit tag i Rickard och hans halvbror Ted (Märkligt rolig människa) för att spendera eftermiddagen med dem. Köpte också en plånbok och ja det är den på bilden ovan. Jag vet att den ser fjollig ut, men till mitt försvar så kommer reaktionen när man tar upp en rosa plånbok med texten "love" på att vara så härlig. Sen så lär den gå sönder ganska snabbt och mina pengar kommer återigen ligga utspridda i väskan.

Min vanliga teveteblå verkar också ha hittat hem och jag kan nu njuta av roliga sitcoms och satir ikväll. Men det är ganska ointressant då ingen bryr sig om vad jag ser på när jag tittar på teve, om folk ens brr sig om att jag tittar på teve. Hur som helst så ska jag göra det nu, och då vet ni det. Varesig ni vill eller inte.

Internet och den där serietidningen

Foto: Enmilsten

Jag gillar den här debatten om fildelning, för när det dyker upp en serie i en simpel underhållningstidning så börjar man bara skratta när media och bloggar ger sig på den diskussionen direkt. Jag vill själv att alla noterar dess ursprung, Holland år 2007. Fundera lite på den och fortsätt bråka om Egmont (Förlaget som ger ut tidningen) hade några baktankar eller om serien bara blev en sidutfyllanad utan någon speciell anledning. Själv tycker jag det är en klockren och kort halvsatir på Kalle Anka och Farbror Joakims snålhet.

Har faktiskt också listat ut hur man blir av med den där fula kornigheten eller med ett finare ord bildens kvalitétsförlust. Det handlar om att spara bilden i ett förlustförebyggande format, och det är vad jag har gjort. Tänk vad svårt allting ska vara på internet, att man itne bara gör en filtyp som funkar för allt förstår jag mig inte på. Istället för att bygga stora torrentsidor och system för att kringgå IPRED så kan väl någon ta sig tid och börja fila på det projektet?

Den eviga väntan

Originalet släpptes år 1964, nu har jag den förlängd och remasterad i en version som jag aldrig tänker släppa taget om. För skivan beställde jag redan innan sommaren och se vilken tid det tog, det är nästan så man blir tårögd. Så nu har jag åttio minuter ren pop ifrån den gamla goda tiden då mina föräldrar faktiskt föddes och The Supremes hade på tok för mycket att göra på Billboard, och jag pratar då såklart om The Shangri-Las som jag tjatat ut genom att gå och vänta på den här underbara remasterade samlingen.

Ska snart duscha och göra mig iordning för en sista visit i glassboxen innan man ska iväg och ha sin definition av semester. Har precis fyllt Rickards USB-minne med bilder, vilket jag skulle ha gjort redan vid skolavslutningen men helt enkelt glömde och har sedan dess alltid haft hans USB-minne med mig. Har även i uppdrag att få tag på inseplningsapparaten ifrån Wisby FM och börja förbereda inför sensommaren och hösten då jag ska tillbaka ifrån min "ledighet", men kan mer definera det som att jag har varit upptagen med annat. Appropå Wisby FM så ska jag kolla upp vilken låt som spelades igår runt halv tio, fråga inte varför men jag måste göra det.

Man kan blogga ifrån andras datorer med

Det här lär inte bli så meningsfullt, men jag sitter hos Benjamin och lyssnar på musik i form utav Babamars medan han diskar. Vi ska snart ut och äta kvällsmat eftersom min familj bestämde sig för att köpa pizza istället för att laga något som jag kunnat ta del av när jag väl skulle hem. Jag skulle i för sig gjort detsamma om jag inte orkade stå och laga något, så inga elaka gliringar här inte. Sen så är det alltid trevligt att äta ute, jag ska försöka på Benjamin att slä sig ner på ett lite mysigare ställe där man bara kan snacka och vara allmänt sociala över ett bord en kväll.

Men nu så kom han mitt i skrivandes stund, så avslutar med en liten flashback. Ni minns kanske att jag undrade vart Shakira tagit vägen, och nu är det så här att jag upptäckte att hon hade en ny singel på väg ett par timmar efter att jag skrev det inlägget. How ever så kan ni nu lyssna in "She wolf" här nedan. Trevlig kväll.

Here comes Ziggy!

Foto: Källa okänd

Då var man återigen nyduschad och redo för en promenad till stan. Ska först och främst hämta min cykel, sen så får jag se vart dagen tar vägen. Kom nyss på att jag inte badat på Kneippbyn och deras vattenland iår, får se när det finns tid för det. Nu är det också drygt tre dygn kvar innan det bär av upp till Storsjöyran där jag ska avnjuta musik och ha en sorts semester ifrån allt jobb och Gotland med Jesper, vi lär också träffa Michelle och Ella där då de också ska dit. Det är nämligen Michelles pappa även kallad chefen över alla de som är chef över mig som står för biljetterna. Just nu kan jag faktiskt knappt bärga mig, det är extremt roligt att man ska göra något utöver det vanliga.

Men som sagt, nu ska jag till stan och hämta cykeln. Så får dagen börja och vi hoppas på att den inte skenar iväg. Ikväll blir det nämligen en någolunda tidig sänggång då jag ska jobba imorgon. Är för övrigt förbryllad över den nya ep:n med David Bowie, tolv spår där man med samma låt har tagt till och tagit bort ljudspår till något fullkommligt meningslöst. "Space Oddity" är en bra låt, men jag undrar bara en sak nu när de släppt den här cd-långa singeln. När gör han comeback och what the fuck?

Vår busschaufför, vår busschaufför... (Vid bilcity)

Foto: Enmilsten

Det är väldigt bra med kontakter, att man alltid känner någon inom varje omrdåe utifall att man en dag behöver en tjänst. Ikväll så slapp jag en lång och pinsam promenad genom mörkret ända hem till Vibble ifrån stan, och det är tack vare en busschaufför. När jag väl hade tagit mig ifrån Jesper med alla hysteriskt roliga teveserier ifrån den gamla goda tiden och tagit mig till rondellen vid Bilcity där skogen och tystnaden börjar så kommer en gul, vit och blå buss åkande mot mig. I den så sitter Jamal som körde skolbussen jag åkte med hela åttan, och erbjuder mig skjuts hem till den lilal förort jag lever i. Han hade nämligen fått jobb på Kneippbyns busslinje för alla besökare, vilket betydde att jag i slutändan kunde komma hem tryggt och säkert.

Men varför gick jag hem ifrån första början? Jo, jag har två par nycklar och båda låg faktiskt på mitt skrivbord när jag åkte hemifrån på min cykel. Så just nu står en låst cykel på Jespers gräsmatta, och där lär den stå till imorgon då jag ska promenera in och hämta den. Och jag hör fortfarande Thomas Ledin och "En dag på stranden" eka efter bussfärden, man ska aldrig underskatta en person och tro att man kan skita i honom eller henne så denna plötsligt kan dyka upp i en annan vardag när man kanske skulle behövt lite hjälp på traven.

How cute!

Foto: Enmilsten

Om man ska hitta en sötare hund så får man faktiskt leta ganska djupt, för våran lilla dansk-svenska gårdshund är helt otrolig. Hon somnade i min säng för en stund sen och helt plötsligt så stack bara ett nyvaket huvud ut ur mitt täcke, var tvungen att ta lite kort innan hon kröp ur och somnade om igen. Kan inte hjälpa det men hon är fantastisk, och så några av de jag känner och umgås med har sett henne. De (Ni?) får passa på att komma ut någon dag nu, snart bär det av till fastlandet innan den sista slutspurten på somamrlovet börjar på riktigt.

Ramlade nyss tillbaka i Deportees skiva "Under the pavement - the beach", har lyssnat på Beck och blandat ut med lite indiepop däremellan. Har upptäckt att funktionen "oläst epost" finnas i mitt mailprogram så jag kan hitta gamla mail som jag glömt läsa eller helt enkelt hoppat över, och det kombinerat med att vi faktiskt äter tacos hemma ikväll gör denna slappardag till en mysig höjdare. Tror faktiskt jag ska satsa på att inte lämna hemmet resten av dagen och kvällen heller faktiskt.

Hur man neutraliserar en skiva utan att egentligen säga det rakt ut

Foto: Michelle Arcila

Fransk udda gitarrmusik, kalla det pop om ni så vill eller släng det över folk-kanten men det här är bara ett enda experiment. Francois Virot är inte så mycket att prata om egentligen, det är mest en kille besatt av sin konst. Han skriver själv att han är en sällsynt fågel, han brinner för vad han gör och bryr sig inte så mycket om han måste vara hemifrån mycket. Med sin gitarr och röst spelade han in "Yes or no" som är rätt så genialisk, men det är inget att gå djupare in på då man inte riktigt förstår själva grejen. Det kan i för sig vara något negativt då man inte kan hitta något intressant i det utan bara lyssna, och att bara lyssna är inte alltid det roligaste alternativet när man gillar att förstå musiken man hör.

Låter som Of Montreal fast utan alla deras oljud och stämmor, det här är mer rent och bara en ensam kille. Har inga bättre paralleller heller, så unikt fast ändå inte. Det är inte positivt men inte heller negativt vilket är väldigt emotsägelsefullt, jag säger bara att det är en sorts hatkärlek till det han gör. Men utöver det så har jag nu beställt skivor för att påbörja hösten och skolan, det är lite blandad kompott med Artic Monkeys, Hassle och Taking Back Sundays. Det är maffig musik utblandad med småindie och storbolagspop. Säger det något om hur min höst kommer te sig?

En superstjärna är återfödd

Senare idag så kommer ett inlägg om Francois Virot och hans album "Yes or no" som jag lyssnat på nu sen tisdags. Och så ska jag även gå vidare med min skivor ifrån Dotshop och ta tag i War Against Sleep med "Messages", rent spontant så känner jag att det här något väldigt brittiskt och kanske lite meningslöst hårt eller löst i rockstuk. Den släpptes iallafall år 2004 på Fire Records i Nottingham vilket i sig inte säger särskilt mycket men kanske kan säga allt ändå. Fast det ska jag låta vänta en stund, för nu så har jag hittat något riktigt roligt att lyssna på.

För jag tycker själv att man inte kan avsky artister som slog igenom mellan sextio- och nittiotalet, för då var det en tid då allting gick via skivaffären och de klassiska talangscouterna resta världen över för att hitta alla musikunder. Till exempel så har vi Clive Davis som hittade Bruce Springsteen, Pink Floyd, Janis Joplin, Earth, Wind & Fire och Whitney Houston, han gjorde världen till vad den är idag. Och vi ska ta en titt på den sistnämna i artistuppradningen, för hon är aktuell igen. Och det handlar om riktig radiomusik, för en gång i tiden så var radion fylld med pianoballader och pop av finaste sort. Året var 1994 och man hörde R.E.M på radion tillsammans med Lisa Ekdahls debut precis som Oasis, Leonard Cohen, Mariah Carey, Elton John, Roxette och självklart Rednex.

Men nu när radiomusiken tappat all sin mening så kommer få godbitar fram ur mörkret, jag pratar om "I look to you" som är smakprovet ifrån Whitney Houstons nya album med samma namn. Det är en fantastisk enkel popmelodi utan allt wailande och med ett amerikanskt hjärta. Så jag bugar, bockar, tackar och önskar året 1994 samt 1987 en trevlig comeback, vi kan faktiskt behöva det.

Dagens festivalyra

Foto: Sonic Youth @ Myspace / Sandra C. Davis

Det finns ett spel på Djungeltrumman, och det är så in i helvete jobbigt att man bara blir sur av att tänka på skiten. Det är helt omöjligt att ta sig fram till målet i lagom tid så man kan vinan biljetter till Way Out West. Jag hatar att springa genom Göteborg på under tjugo sekunder, det är så tråkigt och svårt. Och sen hon som klarat det på fem sekunder, vilken jävla hacker utan liv som på något sätt fuskat sig genom allt! Det tar typ tre sekuner att springa fram till valen som skjuter upp en i luften så hon kan bara gå och drömma om att hon gjorde det på riktigt. Jag hatar minispel på internet, jag verkligen hatar det.

PSL som jag så ofta nämner har postat en video där Jenny Wilson och Frida Hyvönen har tolkat Sonic Youth och deras "Shadow of a doubt". Ett mästerverk med piano och idiofonslag, frågan är när den borde komma på cd. Frida spelar faktiskt på Storsjöyran nästa vecka och då jag och Jesper ska dit och vi redan har bestämt oss att se Tv On The Radio som spelar efter henne så blir det antagligen att stå där mitt i allsången på "Birds". Men först, en sista arbetsdag i smeten!

Sömnlös eller lös i sömnen

Foto: Enmilsten

Det tog nästan tre månader, men idag så skickade CDON ut "Leaders of the pack" med popgruppen The Shangri-Las och jag kan förvänta mig att ha den redan på måndag. Jag är lite smått glad över det faktiskt, trots mina värkande fötter och den torra rethostan jag drabbats av så är jag smått glad. För imorgon kan jag sova ut och jobba min sista dag innan jag återigen får lite ledigt, det är lite av en lättnad efter att idag ha varit sist ifrån arbetsplatsen. Jag vet inte hur jag lyckas men idag fick jag till och med stryka ett par shorts på jobbet, jag börjar fundera på mina arbetsuppgifter och vart de har tagit vägen.

Men nu är det sängen som gäller för hela slanten, är extremt trött på allting som är utanför min madrass i sängen där jag ligger och gottar mig. Så hejdå datorn, hejdå turister och hejdå slit för nu så ska der snarkas hela natten utan varken hund eller väckarklocka.

We are ready for the kiosk

Nu är jag extremt trött, och att molnen lagt sig tätt över ön hjälper inte mig då jag ändå måste öppna upp en kiosk som lär vara stendöd. Lilo har sovit inne vid mig natt, och det var sådär oskönt skönt på ett sätt som är svårt att förklara. Hon fanns nämligen där hela tiden men man kunde inte röra sig fritt och rulla över på andra sidan då hon alltid låg där någonstans. Dessutom så skulle hon upp tidigt och det störde min sömn rejält. Jag ska iallafall försöka överleva ett par timmar där nere, förhoppningsvis så behöver jag inte gå in i smeten och vara med om dagens after beach då Lukas gör hela stället dansant. Inget illa menat men det finns ingen ork kvar i kroppen.

Läser nu att solen är på väg dock, så jag är förbered på det allra värsta. Men jag har P3 som rullar i den lilla stereon inne i boxen där jag jobbar, och det är alltid lika roligt att höra på Brunchrapporten och Hallå P3 där alla roliga ämnen tas upp och skapar en överkomisk allvarlighet som man inte kan låta bli att skratta åt. När akademiker ska förklara vem som är vanlig och hänvisar till statistik så är det nästan hysteriskt. En annan solstråle i dagens mörker är Lissie Trullie som släppt en video till Hot Chip-covern "Ready for the floor", jag måste bara få tag i låten i hennes version.

Zombie, zombie, zombie-i-i-i-e! AAAAH!

Jag har en plan för mina pengar jag tjänar i sommar, om jag inte hittar ett plan till Långbortistan så hoppas jag på att istället hitta åtta säsonger av teveserien "Scrubs" och gömma mig hemma i sängen när ett tillfälle ges. Insåg det då jag troligen kommer börjar köpa säsongerna ganska snart, det kliar nämligen i fingrarna. Förutom det så var alla mina hundrafyrtiotvå mail som jag fått de senaste dagarna helt ointressanta då de mest handlade om skräp, lurendrejerier ifrån H&M, någon Demi Lovato ifrån Disney Channel och Way Out Wests klubbprogram. Men har läst att de ska lansera Spotify i USA mot vintern, kan behövas då de inte har något som helst vett där i väst.

Hur som helst är det nu dags att sova, lyssnar helt otippat på Veronica Maggio och har återupptäckt The Cranberries och "Zombie" (Ni vet den som Johan Palm sjöng in när han var liten). Vad mer finns att säga? Jag har aldrig varit mer trött på att stå upp som jag är just nu, och ändå så har jag suttit konstant sen jag kom hem.

Ett skepp kommer lastat... oj vänta det krockade visst!

Foto: Aftonbladet.se

Jag måste erkänna att jag skrek något olämligt idag, direkt efter att P3 vid lunch berättade att två båtar ifrån Destination Gotland krockat med varandra så utbrast jag i ren glädje "Men gud var kul, det händer aldrig någonting som har med Gotland att göra!". Nu i efterhand så fattar jag inte att jag sa det, det är hemskt när man ser de smått komiska bilderna ifrån ett skepp som fått sig en törn. Förlåt men jag tycker faktiskt det är hysteriskt på alla sätt och vis, men blir liksom lite road av olyckan. Hur som haver så hade jag iallafall ett litet leendé på läpparna när jag stod i den kvava värmen och krängde glass i min kära låda i hamnen.

Har nu avslutat dag två av tre när det gäller dubbelpass, imorgon så börjar jag precis som vanligt vid halv tio och lär sluta runt åtta. Sen är det ännu en dag med jobb ifrån ett följt av två dagars ledighet (Det hoppas jag iallafall). Fick med mig en platta mixad av Steve Angello och Sebastian Ingrosso hem idag också, låter rent men otroligt tråkigt i mina öron. Dock så gillar jag omslaget, det är lite guldigt och glänsande. Men nog om det, jag är trött så in i helvete och undrar om jag missat allt bra på teve.

Problem med turordningen

Foto: Lanchongzi @ Flickr

Jag vill inte verka elak eller på något sätt sänka alla brottslingar och sjuka, men nu kommer en artikel om svininfluensan som kan behöva en andra publicering efter att någon har sett över den. För enligt denna artikel så ska nu brottslingar, svårt sjuka samt alla andra med kroniska sjukdomar, diabetes och nedsatt immunförsvar få gå före i kön om vaccin blir nödvändigt när sinvinfluensan är påväg. Och jag kan förstå deras tanke att de svaga ska skyddas och få den hjälp de kan få, samt att fängslade människor behöver bevakas och tar upp massor av arbetskraft om de nu skulle insjukna.

Men det är så här att vi kanske borde prioritera något friskare och användbara personer också, världen kanske inte går under om någon inom våra viktigare yrken (och kanske högre makter) insjuknar lite lätt men vi behöver ändå kunna sätta upp några av dessa på listan. Vårdpersonalen är redan självskriven, men vi har en och en annan politiker, polis, brandman samt även personal som reser utomlands mycket. Det är extra viktigt just det där med flygvärdinnor, piloter och liknande människor. Det var bara det jag ville säga, nu ska jag jobba.

Positiv nonchalans

Nu så ska jag sova, skiter fullständigt i att det finns typ tio roliga tester på Facebook som jag vill göra. Jag skiter också i att jag luktar som något katten släpat in och att min mailbox har drygt hundra mail och lite till, jag fick nästan hem min cykel då jag tog Kneippbyn-bussen med den efter att ha glömt mina nycklar hemma. Så nu står den på en gård ett par hundra meter ifrån vårat hus och jag tar med mig den ner till hamnen imorgon igen, den gnisslar dock väldigt misstänkt. Hur som haver så räcker det nu, ska bara slita tre dagar till innan jag är ledig två dagar för att jobba en och sedan vara ledig igen och slutligen åka på festival! (Inte det minsta krångligt nej).

Jag vill dock bara tillägga en sista sak, mitt sommarjobb är guld värt. Man jobbar med och städar upp för trevliga personer (med undantag för fylleskallarna på golvet), det är helt okej i ekonomisk väg och jag slipper vara uppe allt för tidigt. Dessutom så är det en upplevelse utan dess like att vara där vecka tjugonio, så tack för jobbet (Du vet vem du är). Goodnight, tudelu!

Den tjugoandra juli! (Haha, jag hade en bild till den rubriken!)

Foto: Enmilsten

När man jobbar så får man ibland lite djärva ideer, eller egentligen bara små infall som ska förbättra den enskildes situation när man står/sitter/går runt och gör sitt jobb. Och jag funderar på att ta med mig halvfärdiga toastmackor med mig ner till kiosken som jag ska få öppna nu tre dagar i rad (Alla älskar att gå upp tidigt!) och sen göra klart dem där. Det är briljant eftersom man inte alltid är sugen på mackor med pesto och senap inblandat i allt gott. Pesto är i för sig ganska gott, men man tröttnar på det. Förstår ni vad jag menar?

Hur som helst så ska jag iallafall kolla vad vi har i kylskåpet så ska jag nog knåpa ihop något, har jag tur så kanske jag bara kan plocka med mig allting som ska vara på och köpa sånt där tunnbröd i affären vilket vore jättegott. Men nu släpper vi alla mackor för jag känner att det här är väldigt ointressant, ungefär som när jag bloggade om att vi hade lyckats få fram en ambition i The Sims som handlade om varma mackor.

Borde egentligen slänga med ett litet tips på vad man kan lyssna på idag då solen verkar skina och värmen ska komma tillbaka, jag gissar bara men det känns verkligen så. Kan berätta lite mer ingående om Slow Club som fått goda recensioner för sin platta "Yeah, so?" vilket är ett excellent stycke folk-pop. Kan jämnföras med Tilly And The Wall som också gör alternativ och skön musik med gitarr och fina enkla singer-songwriterstämmor. Och deras kanske lite speciella kännetecken är faktiskt att de använder udda saker som slagverk, typ stolar och glasflaskor. Så ta en lyssning och kolla även Tilly And The Walls "O".

Tennisshorts och dansgolvsröjare i en härlig mix

Foto: Enmilsten

Jag måste bara påpeka en sak i mitt arbetsschema de kommande tre dagarna. Och det är inte det så att jag vill klaga eftersom det är jag själv som sett till att det blivit så här, men att jag ska börja i kiosken klockan halv tio för att sedan klockan tre gå in på Kallbadhuset och fortsätta med after beachen och all disk där. Jag vet inte vad ni tycker men det är lite av att plåga sig själv faktiskt, fast i mitt undermedvetna så har jag drag av en arbetsnarkoman så egentligen gillar jag det. Och så kom jag på en sak precis innan jag lämnade huset idag, när jag tar på mig en vit t-shirt och vita shorts så ser jag ut som en tennisspelare. Bara för att så toppade jag med en blå skärm, där har ni förklaringen till den smått egoistiska bilden ovan.

Lyssnar just nu på David Guetta och gungar lite i stolen för att hålla värmen då det är extremt kallt ute. Hans cover på Public Image Limiteds "This is not a love song" är väldigt rolig att lyssna på då originalet mest är trist. Tror faktiskt killen kan vara en av de bättre mer kommersiellt gångbara producenterna här i västvärlden. Hans senaste med Kelly Rowland som jag nämnde för bara någon dag sen är otroligt, och det lilla jag hört av den senaste singeln med Akon bådar gott för sensommaren och hösten. Han släpper också plattan "One love" i augusti och jag längtar redan. Men just nu är det Slow Club och "Yeah, so?" som gäller.

Gott om tid?

Här kommer dagens Lykke Li-klipp! Jag vet att jag ibland kan vara lite av ett Tokio Hotel-, Jonas Brothers- eller Britney Spears-fan när det gäller Lykke Li, men hon ledde mig in på väg jag går idag så jag är faktiskt skyldig henne all min tacksamhet för det. Iallafall så kollade jag in dagens klipp i följtången på PSL då de presenterade en ny (Egentligen så är den gammal men bara aldrig blivit presenterad) låt vid namn "Silent my song". Och jag som tycker det är intressant lyssnade igenom den ett par gånger och konstaterade att om vi nu någonsin får ett nytt album av Lykke Li så lär det ligga en lång bit ifrån "Youth novels" och allt närmare sextiotalet och modernare band som influera henne. Om hon inte låter som Wildbirds & Peacedrums så har jag verkligen tippat helt åt helvete.

Men nu när vi ändå är inne på PSL (följ länken för att komma till det jag skriver om nedan) så tycker jag att ni ska ta en titt på förra årets följetång med rockbandet Kent. Den heter "Stjärnorna i psykbunkern" och är tjugofem delar lång plus bonusmaterial, helt underbar då den ger massor av bra fakta utblandat med humor. Har man inget bättre för sig så kan en timme framför dessa klipp verkligen få tiden att gå.

Ännu en grävd grav som ska fyllas

Oasis spelar live Foto: Inget upphovsrättsskydd

Jag kommer aldrig gå på Hultsfredsfestivalen, och anledningen är faktiskt rätt enkel. Den existerar nämligen inte längre, iallafall om man ska tolka varslet av anställda på Rockparty så som media gjort. Det är förståss väldigt sorgligt och synd på en festival som startade redan för tjugofya år sen och har historiskt sett haft fler oförglömliga och mer eller mindre klassiska ögonblick så som Oasis första spelning utanför England och Kents lilla spelning i ett öltält. Vem kan också glömma den dag då Ulf Lundell myntade begreppet "En inställd spelning är också en spelning"? Jag har inte varit med om en endaste av dessa storheter men jag känner mig ändå som en del av folkmassan när det skedde, det bara känns så.

Har iallafall slått mig ner med ännu en ny platta, denna gång blev det Francois Virot med "Yes or no". En enorm kontrast till lördagens album med Kool Dj Dust. Det fanns faktiskt inte så mycket att skriva om den plattan förutom att den var en helt okej dj-platta i discoform komprimerad till ett litet set att bara sätta på i bakgrunden på en halvlyxig dansant indieklubb. Men nu ska jag iallafall lyssna på denna sköna gitarrpop, önska mig en trevlig morgon.

Come here dogzzzzzzzzie... Zzz

Foto: Enmilsten

Jag funderar starkt på att skaffa en elchockspryl aka klocka eller liknande, har knappt rört min dator idag då jag mest varit i stan och sovit med min hund (Det är henne ni ser ovan, no shit hur söt hon är). Måndag kväll är också tevekväll och jag har sett på tv6 precis som vanligt, ska snart ta en dusch så jag hinner se sluttampen men "Scrubs". Har passat på att idag leta i hjärnbanken efter musik jag borde lyssna på, men istället så fastnade jag nu framför en norsk trio vid namn Bigbang som jag bara häromdagen hittade slumpmässigt på internet. Bra musik i singer/songwriter-stuk, men namnet var väldigt bekant. Och visst var det bekant, de spelar nämligen på Storsjöyran nästa vecka. För er som inte förstår så är det så att jag ska dit, och jag är lite halvlyrisk över detta.

Men skit i det nu, imorgon jobbar jag och som det ser ut just nu så lär after beachen som jag trodde skulle bli lite soft (In my ass!) avrundas med ett litet dj-set. Vecka trettio handlar alltså om alla de som inte fick plats under vecka tjugonio. Det känns verkligen tryggt att veta att man ska jobba fem dagar i en miniversion av det man nyss vilat sig ifrån. Min högra handled gör dock fortfarande ont, hoppas på förbättring.

Just another epic picture of the sky, the horizont, the eternity

Foto: Enmilsten

Idag så skiner solen, imorgon börjar jag jobba igen så ska passa på att sola lite på baksidan. För nu när jag tänker på det så har jag inte solat på drygt tre veckor på grund av allt jobb och väderkaos. Det är en anledning till att jag tappat lite av min färg, men jag ska göra ett nytt försök att få tillbaka den så man får vara lite brun. Det var faktiskt lite roligt att vara ganska brun i början av sommaren. Men det blåser dock förbannat mycket, är nästan lite trött på att det är antigen eller när det gäller just väder. Fast nu släpper jag nog det då jag inte ska hamna i något gubbigt surhumör idag igen.

Har totalblandat dagens musik i min iPod, ska lyssna på allt ifrån Deportees till Lady Gaga och även Markus Krunegård samt Olle Ljungström och The Isles. Jag vet inte riktigt vart min musiksmak är påväg, men den lider iallafall utav en svår personlighetsklyvning. Men jag har undvikit bottenskrapsskivan med Erik Linder, för fy fan vad dåligt det blir. En sån skärpt kille med ännu en sångtalang som hittat till helt fel program, tumregeln är att alla förhandlingar och den där skivan ska ta över ett halvår att göra efter att man blivit upptäckt. Och ännu en gång ni som ska till Way Out West, grattis till Robyn, Röyksopp, Wolfmother och Florence Valentin. Jag hatar er som har sån jävla tur.

När nöt-jagande blev helt pasé (Då kom Bugsy)

Foto: Okänt

Läste nyss ännu en krönika av musikjournalisten och numera nöjesanalytikern Markus Larsson som inte har bättre för sig än att kolla på gamla serier och filmer. Han minns nu sidekicks i ett antal serier, han pratar om den lilla ekorren Scrat ifrån "Ice Age" och är allmänt nostalgisk. Men jag har hittat en ny sidekick att beundra och älska, han lär aldrig mer komma tillbaka men jag kan inte sluta älska honom för det. Han heter Bugsy och är ett marsvin med på tok för stora ögon, en viktig del av filmen "Bedtime stories" då han äter hamburgare, marsmallows samt är lite gasig. en helt underbar figur, förstår inte vart han har varit hela mitt liv.

Har iallafall piggnat till nu när man lagom ska sova, funderar när mina handleder ska sluta göra ont om någon undrat vart mina tankar tagit vägen. Kent är överabstrakta precis som Olle Ljungström. "Berlin" är en omöjlig kärlekslåt med hat och avstånd och "Sju" handlar fan inte om att vara just sju. Just nu är fyrtiotre vänner stycken inne på Facebook, har vi inga liv eller?

Psykadelika och disneyfilmer

Foto: Hamisch Brown

Har jag någonsin berättat för er hur bra den elektroniska och självklart brittiska musikduon The Chemical Brothers är? Lyssnar just nu på deras samlingsalbum "Brotherhood" som också innehåller "Electric Battle Weapon" vilket är tio remixer av deras låtar i ett enda virrvarr av sjuka elektroniska beats. Jag vill kort bara beskriva deras galet sjuka och mentalt nedbrytande musik som en riktig stämningshöjare på dansgolvet, trots att man egentligen inte har en aning om vad de egentligen har gjort så känner man igen alla hits. Jag hade själv absolut ingen aning om att "Galvanize" var den låten som den är, och man aldrig kunna släppa "Hey boy hey girl" efter denna hektiska vecka med alla beats inpräntade i hjärnbarken.

Men nu så ska jag faktiskt ta och se på Adam Sadlers senaste disneyfilm, och jag säger att det är hans film eftersom allt han gör blir till hans grej oavsett vad det är. Det blir iallafall "Bedtime stories" som står på schemat då det inte finns någonting att se på den vanliga teven, tack för att vi har statoil här på ön. Och har kollat in soundtracket, och det låter faktiskt intressant. Jag ser fram emot att höra Bruce Springsteen, Journey och även Eric Carmen. Med den sistnämnda så våras det för åtminstonde ett bedrövligt och sorligt parti.

Ännu mer positiv energi

Mitt enda ämne att blogga om försvann just, så jag vill tacka en hel jävla värld som inte kan lägga upp Firefox Ak och hennes cover på Alphavilles "Big in japan" på Youtube. Jag är just nu tröttare än förut och möjligvis lite mer butter, så tack för att ni förgyller min dag med att inte lägga upp videor. Hur som helst så lägger jag istället upp originalet. Men för er som har Spotify så finns covern att lyssna på här. Ane Brun har faktiskt också gjort en cover, och den kan ni höra här. Tror det faktiskt kan vara världens mest coverade låt, får kolla upp det.

Annars så regnar det, är extremt godissugen och hela familjen åker hemifrån nu. Den här dagen kan i stort bara gå och dö.

Oh no, please shut up!

Jag har en sprängande huvudvärk, mina handleder är typ krossade precis som mina fötter. Jag kan knappt röra mig och har ingen aning om vad jag ska göra åt det. Plockade fram Kool Dj Dust och började lyssna igenom denna moderna discoplatta, hoppas att det kan läka mina sår. Ska ta fram en tallrik ris med korvstronganoff som vi fick som personalmat här om dagen, är rätt hungrig och måste passa på innan det blir gammalt. Mer än så sker inte i mitt liv just nu, jag har inte ork med någonting och min enda dröm just nu är att någon köper hem snabbmat ikväll så man slipper höra alla köksljud och måste duka. Konstig dröm men så är läget just nu.

Har faktiskt inte en aning om vart jag ska göra av mig själv då man bara klagar inombords över allting, det är väldigt varmt i mitt rum för övrigt. Man visar inte heller något på teve, och gud vad jag är stel! Det våras för en arbetsnarkomans motsvarighet till baksmälla.

Jag gör det sen

Foto: Enmilsten

Det märktes att det var den sista dagen på årets värsta turist- och partyvecka. För när jag kom hem så hade jag en svart munkjacka i extra large och en sån där fin skärm som man har på huvudet. Även solglasögon, iPod och smuts hade letat sig till mig så man kände sig väldigt somrig, ofräsch och helt borta. Men nu är jag ledig, två hela dagar. För sen är det faktiskt så att jag ska in och jobba igen, och inte i kiosken. Utan jag stannar där inne i diskplockningen hela fem dagar nästa vecka, oväntat men en trevlig överraskning då det kan bli lite trevligare med mer lugna och sansade turister.

Lyssnar just nu på Discovery och "LP", igen. Hittade deras cover på Michael Jacksons "I want you back" vilket är lite roligt eftersom den måste ha spelats in inte alls lång tid före hans död. Iallafall så skulel jag ha lyssnat in The Dead Weather och recenserat, men känner att det antigen får vänta till imorgon eller inte bli av. Får också plocka en skiva ifrån min Dotshop-beställning nu, men eftersom jag inte gör det nu så blir det imorgon. Till sist så ska jag fixa Pro Logic till min Mac-dator samt ställa in alla påhittade övernattningar och inspelningar i min friggebod, men inte förrän imorgon. Sov gott allihopa!

Vaken, klar, hejdå!

Joel diggar mina solglasögon, precis som Patrik på jobbet trodde det var en gäst som hade glömt dem och sedan behöll dem bara för att de var snygga. Det betyder att jag iallafall måste ha någon smak när det gäller solglasögon, Rickard tycker dock att de är asfula. Men han gillar också bara singlarna ifrån de flesta band och artister så han kan bara gå och slägna sin åsikt i närmsta papperskorg. Har iallafall spenderat morgonen med att hitta några remixer och bra låtar till dansgolvet, pappa berättade även att jag fått beröm för att jag jobbat på bra vilket gör mig extra glad.

För idag så är det den sista dagen inne i stostadsmyllret så som det ser ut just nu, sen blir det antagligen lite ledigt innan jag åker ut i kioskhelvetet igen. Men det är faktiskt rätt roligt där också, men att det är en varm box som tar typ en timme att plocka ihop om man är själv samt att man tröttnar på att stå vid massor av glass, frysta mackor och flaskvatten efter ett par timmar. Men jag ska inte klaga, jag har faktiskt ett jobb. Dessutom så hittade jag faktiskt en låt som jag hört på kallis men inte kunde sätta fingret på vilken det var. Chemical Brothers och deras dänga "Hey boy, hey girl" lär gå på repeat i mina hörlurar när jag får en ledig stund.

Superstar dj, HERE WE GO!

Okej, nu är jag hemma igen. Jag åkte på att få Joel som övernattningsgäst, just nu ligger han i en madrass här bredvid och ser på teve. Men ksit i honom, för jag har en fråga. Har ni någonsin sprungit runt och bara sett ordet "Insane" flasha fram och tillbaka med stora bokstäver tills ni tillslut skriker ut det? Jag har, idag så var det äckligt mycket folk på Kallbadhuset. Det var så äckligt och trångt att jag knappt trodde det själv, folk var helt omöjliga och jag stannade kvar och hjälpte till med disken ända fram till tio. I för sig så var jag sist kvar förutom nattvakterna och diskaren så det kan tyda på att det inte var så mycket kvar i slutändan, men det var ändå mycket när det väl var.

Ska faktiskt tao ch umgås med Joel, så sov gott. Men ska faktiskt presentera någonting, mitt jättehärliga sommarjobb. Fyllt med champange, hånglande tjejer, dj:s, solglasögon och även en och en annan festprisse.

Jo men jag står där, bredvid den där vilda killen med solglasögon. Ser du inte att det är jag där?

Foto: Enmilsten

Tack vad ni nu heter, tack så mycket! Det där företaget som nu troligen köper Pirate Bay har i stort sett bestämt sig för att gå en lösning som jag inte förstått att man inte använt tidigare. Nu kan det bli så att alla användare får betala för att ladda ner ifrån torrentsidan, och dessutom så kan upphovsrättsmän som inte vill ha sitt material på sidan be om att få det borttaget. Det var just där Pirate Bays problem låg ifrån början, man hade kunnat hålla den laglig om någon smart person insett att det faktiskt bara behövs någon som tar bort filer vars upphovsrättsman antyder att de finns där fast han eller hon inte vill de. Läs artilkeln här, själv tycker jag att det börjar lika något på legaliseringsfronten.

Har annars nyss köpt hem tre versioner utav David Guetta och hans senaste singel "When love takes over", tillsammans med Kelly Rowland så blir det en otroligt skön mix då han är proffsig som fan. Spelas flitigt på sommarjobbet, och ska faktiskt ta mig ner dit om cirka en halvtimme. Postar några bilder jag tog när jag stod på taket igår, visst är det sjukt med folk? Tror faktiskt de tar in drygt tvåtusen på området. Och sen så när solen börjar gå ner och det är helt tomt, urmysigt!

Dagens dag (En eventuell framtidsskådning)

Idag har jag ett så kallat "issue", jag ska idag hitta mina svarta shorts och försöka använda dem i jobbet. Det vore mycket enklare om jag hade ett par jobbshorts, men eftersom så inte är fallet så får jag ta vad jag har och försöka att inte skita ner mig. Men nog om jobbet, vaknade idag av MTV och deras frukostklubb inklusive en topp tio. Då visade de Melody Club och deras senaste singel "The only ones", och den låter verkligen inte som en låt ifrån 2009. För på något sätt så har man lagt in en klassisk tongång i textraden "The world was turning", men det är bara något positivt. För till skillnad ifrån den låten så har bandet en helt ny stil och jag vet inte riktigt vad jag ska säga, ifrån helsvart och en cool mer skrikig och mörk image till den färgstarka och sönderklippta popsnöre-looken är inte precis vad man förknippar Melody Club med. Videon ligger längst ner i inlägget så ni kan se själva där.

Och sen så har jag redan planerat upp min fredagkväll, för efter jag idag haft mitt pass så ska jag cykla hem och sitta här vid datorn. Djungeltrumman har massor med nytt och roligt material som måste läsas, deras sida är bara genialisk. Jag ska också forska i vad Shakira gör just nu, det känns som om hon kommer släppa en singel snart. Ett samamrbete med någon stor producent som blir en trevlig samabinspirerad hip-hoplåt, jag har ingen aning men jag hoppas och tror på det.

Dirty, dirty, dirty...

Foto: Enmilsten

Ja, jag vet att det är fel, men var bara tvungen att lägga upp mina fina arbetskläder. Sitter faktiskt fortfarande i shortsen och luktar extremt illa av förklarliga skäl. Sprit, svett och tårar är inte en succé alla gånger, men jag är pigg glad och egentligen dödstrött så här vid två på natten. Om tolv timmar ska jag infinna mig på Kallbadhuset för ännu en dag i skiten, och jag vet inte om jag ska avsky det eller älska det. Det är en viss hatkärlek det där med stockholmare, fest och att gå över styr. Men dagens värsta var iallafall värmen, man ska nämligen alltid ha minst ett klagomål på sitt sommarjobb och idag är det då det ostyrbara vädret som får mig att bara vilja gömma mig under ett gammalt och tjockt täcke.

Förresten, hade ni det skönt ute i solen med Band Of Horses? Jag hoppas det var ett bra musiktips om någon nu följde mitt enkla råd, jag diggar det stenhårt iallafall. Men nu ska jag minnsan duscha eller sova för att kunna vakna upp i god tid innan jag ska iväg igen. Kommer troligen att sitta och se på MTV fram till typ fem, men det är väl inte hela världen. Just nu vill jag gärna att någon styr upp mina vanor, någon frivillig?

Hejsan hundsan här var det en valp på språng!

Efter att någon kastat upp en vild hund i sängen så är man vaken och redo att ta emot ännu en dag. Det är överjävligt varmt och min chef har hört av sig om någonting, redan klockan halv tio så var det något han troligen behövde. Appropå min chef så ligger han faktiskt på Stureplan.se:s innelista just nu, Tobbe Larsson var namnet och ni hittar listan här. Jag ska iallafall ner till två som vanligt och se vad som sker, det lär bli mer folk idag än igår.

Sen så har jag ett litet musiktips för alla där ute som känner att de inte har något bättre för sig i den fina sommarvärmen, så börja med att sätta dig ute i solen med datorn. Nu när du väl gjort det så söker du på Band Of Horses och kollar videos på Youtube, låtarna på Spotify och sedan texten på Wikipedia. Om man vill gå överkurs så läser man också alla låttexter, för jag garanterar att om man gör det ute i solen så hinner man få en fin bränna under tiden som man lyssnar på underbar musik. Got it? bra, för nu ska jag förbereda mig för jobbet.

Överaktiverad på ön

Idag har jag svarat på alla möjliga frågor. Frågor så som hur gammal jag är, vad jag heter, vad en solsäng kostar att hyra, om jag kan fixa cigg åt de som ligger på solsängarna, om man kan beställa av mig som går runt med typ tusen kilo disk och hur mycket jag druckit idag. Den sistnämnda var ställd av en på jobbet som tyckte at jag fått i mig på tok för lite vätska, men annars så var det mest turister, stockholmare och festprissar som ställt frågorna. Och mina svar, det var mest enstaka ord så som "Vet inte", "Gissa", "Kolla i baren" och "Jag är upptagen med annat". Att få alla dessa frågor kan vara en av de mest jobbiga bördorna på mitt sommarjobb, jag har i för sig tre bördor till men vi kan nog vänta med dem.

Trehundratjugo kronor i dricks iallafall, en helt okej start för min del men hoppas dock på mer de kommande dagarna. Det var stört varmt ute och alla bara var jobbiga på dansgolvet, luktar sprit så långt näsan kan nå. Avslutade kvällen med att faktiskt gå och se EMD på Gutekällaren, rätt meningslöst egentligen men fick träffa Danny (som var väldigt okoncentrerad och full på scen) och höra lite mer hög musik som absolut inte är en bristvara i dagsläget. Men nu ska jag sova, har inte gjort det på ett tag så känner hur bloder rusar runt för att hålla mig uppe.

Undrar om campingen ingår

Foto: Enmilsten

Nu har jag gått långt över gränsen, femton skivor ifrån den lilla internetbutiken Dotshop landade häromdagen på posten ett par hundra meter bort. Det tog alltså inte mer en fyra dagar för den lilla internetbutikens skivor att skickas ifrån borås hem till mig, H&M som är ett internationellt stort företag tog sig hela tre veckor. Det är sannerligen märkligt, men nu släpper jag det och återgår till mina skivor. Nu är det så att jag ska ransonera ut mina skivor, och har då gjort en lite rolig sak utav det. Bara för att så har jag skrivit upp alla plattor på en lista i festivalform, och varje tisdag samt söndag ända fram till den tolfte september ska jag plocka en skiva och njuta av den. Kanske skriva lite om den och njuta lite till, och detta kommer då för er som inte hunnit räkna ut det pågå i sju veckor.

Jag kallar det här påhittet för "Dotshop festival" och med mig så har jag bland annat The Embassy, 120 Days, Fennez och Art Brut. Alltså, en följetång med skivor, skivor och ännu mer skivor. Emils impulsiva inköpsförlag och bokningsbolag presenterar en festival ni sent lär glömma. Uppvärmningen börjar idag, men inte förrän på lördag öppnar vi första cd:n.