Foto: Neil Young @ Myspace
Det här suger, för det här är den första Neil Young skivan jag köpt och ägt. Och vad får man då? Sega låtar som handlar om elbilar, och en varitation som är lika med noll komma ett. Det är fan samma trumbeat genom hela skivan. Det är näst intill brusigt och felgjort när en av rockvärldens bästa röster försöker sig på något så tråkigt som skivan "Fork in the road".
Men samtidigt som jag är arg så finns det en sorts förvirring och glädje när jag hör det här albumet, eftersom det är faktiskt äckligt enkelt och klassat som bilåkarmusik på långa vägar. (Behöver jag nämna elbilarna igen för att ni ska förstå?) Jag tror den här skivan lite är baserad på känslor som liknar de man får när man precis fått sitt körkort och tar en tur på route 66, fast det märks inte så mycket i musikväg.
Men vi har världens mest ologiska albumtitel, sega låtar, en av världens bästa rocksångare och elbilar. Hur sammanfattar vi det? Gör om, gör rätt och undertiden får omvärlden lyssna på samtliga åtta album Neil gjorde under åttiotalet.
Bästa spår: "Off the road"?
1 Kommentar(er):
Är det inte bättre att lyssna på dom elva album han gjorde under 60-70 talen?
Skicka en kommentar