Uppföljare är alltid lika roliga. I filmvärlden ska man fortsätta på historien från den föregående filmen. I musikvärlden däremot ska man göra något helt annat Det gör Sandi, fast på sitt egna lilla sätt. Hennes debut "Smile... It Confuses People" var enkel, hon sjöng och plinkade med sina gitarr. Nu har hon tagit steget mot ett mer professionellt koncept. Det är samma grund, fast med ett par lager av kör och instrument som gör det lite mer "tjockt".
Om man går in mer på låtarna så är det mycket blandat. Poppiga låtar med en överlyckligt skrammlande tamburin som "Saturday Night" och det alldeles underbart lugnare låtarna och den lite rockigare singeln "The Devil's Beat".
Kort sammanfattat så är uppföljaren från Sandi Thom ett godkännt popalbum med inspiration från Nashville och Contryn, och så har hon en väldigt skön röst.
Bästa spår: "Beatbox"
