Foto: Ac94
Jag vet inte hur det går till, men det känns som jag delvis sitter och lyssnar på soundtracket till grease. Annars så känns "Silence is wild" mest som en nerspeedad Miss Li utan alla cabarésound och med mer världsresande texter.
"Dirty Dancing" som hela albumet öppnar med har ett kort stycke mellan texterna som går något i stil med ah, ah, ah ah ah a-ah, typ. Jag har ingen aning om från vilken musikal den kommer ifrån, men den är med all säkerhet tolkad på ett underbart sätt av Frida Hyvönen. Ungefär så tänker jag genom hela albumet med nästan alla låtar, men jag kan aldrig placera vart alla igenkända stycken kommer ifrån.
Förutom all musikalförvirring så är detta något jag inte kan sätta fingret på vad det är. Pianot hör jag, och hennes långa ångestfyllda toner går inte att missa. Rätt ångestfyllt alltihopa när jag tänker efter.
Albumet är rätt stilla, och kan bli väldigt långrandig i längden. Den enda låt som verkligen får fart är den uruselt catchiga "Scandinavian blond" som jag inte förstår hur jag kan tycka om, tjatig och helt hjärnmosande. fler delar av världen visas upp i "Oh shanghai" och "London!" som i stort sett kan beskrivas med sin geografiska musikstil.
Som sagt förstår jag inte albumet och kan inte placera det i rätt fack, men det kanske är lika bra. Skulle jag fattat hade det kanske inte varit samma album.
Bästa spår: "Birds" är äckligt likt låten i pixars kortfilm "Hopp" som jag alltid blir glad av att se.
0 Kommentar(er):
Skicka en kommentar