Hoppas ingen tolkar mig helt fel nu, men det här är så långt ifrån "gayigt" man kan komma. Om man bortser från låtarnas betydelse så är det här ett helt neutralt album som får lilla Avril Lavinge att byta karriär. Katy Perrys byte från gospel till den rockinfluserade pop hon övergått till är ett underbart drag som jag hoppas leder till en uppföljare, för det här är inte över. Spontant lyssnat så bilr man inte imponerad, det tar ett par varv men man får tillslut raderna i huvudet och njuter samtidigt som man ylar med i sticket på titelspåret "one of the boys". Allt glider på och man kan i stort sett stå och hoppa på alla låtar, fram till "lost".
Sen blir allt sådär präktigt lungt och en äkta Avril-låt dyker upp. Homofober som föraktar skivan och bloggare som missuppfattat texterna kan fortsätta som de vill, men vi andra väntar med stor entusiasm på nästa råa, htb-laddade album.
Bästa spår: One Of The Boys
0 Kommentar(er):
Skicka en kommentar