Det är märkligt hur fort en dag kan gå, helt plötsligt så sitter jag här vid mitt nya ultimata "kontor" där jag samlat så väl datorer som prylar av alla dess slag. Att jag nu får nackspärr av att titta upp mot skärmen istället för ner är en grymt rolig upplevelse, ungefär som att jag hittade min bortglömda digitala fotoram som som jag nu skaka liv i med hjälp av lite bilder. Jag jobbar just nu på att få allting att se bra ut, och hitta snygga färger som passar i datorernas teman. Tillsammans med Jenny Wilson så blir det rätt trevligt i höstmörkret.
Och jag måste bara passa på och göra den vanliga söndagsritualen där man får samma panikångest över att det snart är dags för vardag igen och att man inte hunnit med ett jota trots att man haft hela två dagar på sig. Det är som att timmarna bara försvinner, man tänker att man hinner men helt plötsligt så hoppar klockan över ett klockslag och allting blir helt konstigt. Jag gick precis med i Facebook-gruppen "Vi som alltid är ute i sista sekunden, fast vi hade gott om tid från början". Det är ungefär så mina helger fungerar, mer eller mindre exakt faktiskt.
0 Kommentar(er):
Skicka en kommentar