En mysfarbror, två mullvadar

Jag spyr över TV4 och deras jävla sätt, för nu har de gått så pass över gränsen att jag tvivlar på om det finns annat än pengar, tittarsiffror och förstasidor i produktionens ögon. Juryn ska göra teve, och det ska sedan avslöjas så att hela Sverige kan få ett totalt psykbryt på de som låter stackars Durna bryta ihop i teve. De ska också nu lägga in ett till moment innan finalerna, det går ut på att man ska rösta vilka som går till finalerna. Fem dagar i sträck så ska vi behöva se på den här skiten, massakern, tortyren, koncentrationslägersåterskapningen innan man stänger in alla i finalerna och gasar ihjäl samtliga. Det här är inte teve, det här är absolut inte ett familjeprogram. Det här är bara elak och känslofylld undehållning utan kvalité. För utan att vi vet om det så har USA flyttat in, och Simon Cowell skulle gärna betala för att få vara med i den svenska taktiken.

Av de tjugo som nu sitter i det allra sista kvaldeltagarna så kan jag tänka mig tio av dem i finalerna, men jag ser bara potential i fem stycken. Något som för iår är en chock för mig att jag inte har samma positiva känsla som förra året, för då kunde jag inte välja vem av alla som skulle åka ut. De var totalt klockrena, de gjorde sin lilla kareokesnutt en efter en och var så fantastiska. hackkycklingen Jesper, mästaren Borg, den nya Gloria Gaynor även kallad Sepideh, Yazmina, Alice, Jenny, Linda (Som släpper ett album nu!), Robin gånger två, Anna och Loulou var alla helt självklara. Jag har något emot de flesta iår då ingen egentligen lyser igenom, jag är otroligt besviken på årets gallring.

Jag vill dock ge en eloge till Anders Bagge, för han har under hela tävlingen fortfarande varit en mysfarbror med lite pondus. Jag har från och med nu börjat bygga ett hat mot cyniska jurygrupper, och jag kan inte längre så på Laila och Andreas utan att relatera till det ondsinta spel de spelar. Anders däremot sitter och försöker vara den snälla killen, men hur lätt är det med exfrun och den spinkiga producenten som ligger på en helt annan våglängd brevid sig? För första gången någonsin har jag sett en bristande faktor i den här trion, och jag kunde inte tro att det var möjligt efter förra årets braksuccé. Men nu hänger det på Clara Hagman, låt inte årets producent Magnus Carlsson Lamm göra vad Pelle Porseryd gjorde med förra årets lyckade satsning.