Foto: Enmilsten
Det har varit otroligt mycket färg i mitt liv de senaste timmarna. Förutom att jag sitter i lila byxor och en gul shorta så har jag färgat håret, jobbat med Photoshop och klurat ihop en liten makeup för bloggen. Och med en baktanke så har jag faktiskt skapat något lite halvkreativt med månadens bästa bilder och ett djupt budskap. För jag är inte i centrum, där står nämligen Frida Hyvönen och sjunger. Vid sidan om står jag, Lilo, de glada partymänniskorna och under allt har vi då Göteborgs husväggar. Historen bakom allt det här kommer senare, just nu ska vi koncentrera oss på Delawarefloden i USA.
För en gång i tiden så försökte Sverige ta över och kolonisera land på bägge sidorna av floden, där skulle en större markbit bilda New Sweden med städer som Mölndal, Nya Göteborg och Nya Stockholm. Och visst lyckades det, i sjutton år så höll vi oss där innan Nya Nederländerna insåg att vi stod ivägen för deras kolonisiering valde att kriga och driva ut Sverige där ifrån. Långa förhandlingar skedde också efteråt för att vi skulle få tillbaka våran koloni, men det lyckades aldrig. Jag började tänka på den här historien när jag imorse återigen hörde A Camp med hennes "Colonia" som just handlar om koloniseringen. Och för mig är det en maktkamp där kriget bestämmer, för utan holländarnas attack hade vi kanske aldrig gett upp våran bit mark.
Det är en signal på att man med starka aktioner kan sätta stopp för sånt som hamnar i ens väg, och att det man säger inte alltid är något som blir ihågkommet. Det är också en av grundpelarna i min blogg, ord ska inte falla i glömska. Bara lagras någonstans tills de får en mening. Därför är Delawarefloden fortfarande svensk, eller iallafall i mina tankar. Det var ansikte mot ansikte striden skedde, utan dokumentation på vad som gjordes eller sades. Med en blogg direkt ifrån kriget hade det kanske skett, en liten del av Sverige i ett annat land.
0 Kommentar(er):
Skicka en kommentar