Foto: Enmilsten
Det är väldigt bra med kontakter, att man alltid känner någon inom varje omrdåe utifall att man en dag behöver en tjänst. Ikväll så slapp jag en lång och pinsam promenad genom mörkret ända hem till Vibble ifrån stan, och det är tack vare en busschaufför. När jag väl hade tagit mig ifrån Jesper med alla hysteriskt roliga teveserier ifrån den gamla goda tiden och tagit mig till rondellen vid Bilcity där skogen och tystnaden börjar så kommer en gul, vit och blå buss åkande mot mig. I den så sitter Jamal som körde skolbussen jag åkte med hela åttan, och erbjuder mig skjuts hem till den lilal förort jag lever i. Han hade nämligen fått jobb på Kneippbyns busslinje för alla besökare, vilket betydde att jag i slutändan kunde komma hem tryggt och säkert.
Men varför gick jag hem ifrån första början? Jo, jag har två par nycklar och båda låg faktiskt på mitt skrivbord när jag åkte hemifrån på min cykel. Så just nu står en låst cykel på Jespers gräsmatta, och där lär den stå till imorgon då jag ska promenera in och hämta den. Och jag hör fortfarande Thomas Ledin och "En dag på stranden" eka efter bussfärden, man ska aldrig underskatta en person och tro att man kan skita i honom eller henne så denna plötsligt kan dyka upp i en annan vardag när man kanske skulle behövt lite hjälp på traven.
0 Kommentar(er):
Skicka en kommentar