söndag 26 juli 2009

Hur man neutraliserar en skiva utan att egentligen säga det rakt ut

Foto: Michelle Arcila

Fransk udda gitarrmusik, kalla det pop om ni så vill eller släng det över folk-kanten men det här är bara ett enda experiment. Francois Virot är inte så mycket att prata om egentligen, det är mest en kille besatt av sin konst. Han skriver själv att han är en sällsynt fågel, han brinner för vad han gör och bryr sig inte så mycket om han måste vara hemifrån mycket. Med sin gitarr och röst spelade han in "Yes or no" som är rätt så genialisk, men det är inget att gå djupare in på då man inte riktigt förstår själva grejen. Det kan i för sig vara något negativt då man inte kan hitta något intressant i det utan bara lyssna, och att bara lyssna är inte alltid det roligaste alternativet när man gillar att förstå musiken man hör.

Låter som Of Montreal fast utan alla deras oljud och stämmor, det här är mer rent och bara en ensam kille. Har inga bättre paralleller heller, så unikt fast ändå inte. Det är inte positivt men inte heller negativt vilket är väldigt emotsägelsefullt, jag säger bara att det är en sorts hatkärlek till det han gör. Men utöver det så har jag nu beställt skivor för att påbörja hösten och skolan, det är lite blandad kompott med Artic Monkeys, Hassle och Taking Back Sundays. Det är maffig musik utblandad med småindie och storbolagspop. Säger det något om hur min höst kommer te sig?

0 Kommentar(er):