Det finns få tillfällen i livet då ingen av alla låtar i ens musikbibliotek känns särkillt roligt att lyssna på. Så man sitter där och bläddrar fram och tillbaka, fram och tillbaka, om och om igen. Jag har nu gått förbi det stadiet och stirrar på skrämen medan Robben Ford sjunger "Talk to your daughter" om och om igen. Jag har verkligen inget att göra och spyr på allting som jag hittar. Usch, jag är inte i rätt stämning för musik tror jag.
Appropå musik så lyckades min mattelärare Oskar igårkväll klicka sig vidare till remixen av min version av Lykke Lis låt "Dance, dance, dance", och han hatade det. Fast jag förstår honom. Om man har en musiksmak som i stort handlar om Slayer och Metallica så är en hemmaproducerade remix av en hemmagjord cover av en indiepoplåt från början gjrod av Lykke Li inte precis vad man sätter sig ner och lyssnar på. Bild på kritikern hittar ni nedan.
Foto: Enmilsten
0 Kommentar(er):
Skicka en kommentar