Hur dansar man med främlingar?

Festen igår var som deltävlingen, enligt de flesta kass med från min synvinkel så var det helt okej. Folk klagar på att det är platt, krångligt och mediokert och så kan det kännas på en efterfest, men om man tänker på det sättet så missar man de vilda dans-styckena, b-kändisar som försöker synas (nu syftar jag på Yasmina från Idol) och den trevliga plockmatsbuffén.

Våran efterfest började i lobbyn innan vi kom in till den än så länge rätt lugna festen. De som redan anlänt tog mat och ställde sig och satte sig vid olika bord, ganska snart fick vi besök av uppvärmaren som står och skriker innan sändningen samt hennes vännina. Vi bubblade lite om kvällen, hur efterfester brukar se ut och hyllade Sofia innan media hittat in och måste ta kort på de glada vinnarna. Då började alla röra på sig för att få sin del av sjärnglanskakan.

Jag tog kvällen på mig att få lite mingelbilder som jag nämde tidigare imorse, jag drack lite alkoholfritt och "återförenades" med en gammal bekant, nämligen Irini Micha. Hon kände igen mig så pass mycket att hon ville ta reda på vem jag var och vi lovade att vi skulle ta ett varv på dansgolvet senare, bara för att. Men, här kommer det som jag är lite irriterad på. Att ta sig ut på dansgolvet och tränga sig in bland lite folk för att vara vild och dansa loss är inte så enkelt.

Jag kan jämnföra det här med att hoppa från högsta trampolinen i en simhall. Man gör det inte om simhallen är tom på bekanta, bara om någon står bakom och hetsar eller någon står nere på kanten och väntar att man ska våga så gör man det. Ungefär så är det med att dansa när man inte känner någon, man blir riktigt svensk. Man går inte ut om man inte blir utbjuden på golvet, man står i hörnet och vill fast man vågar inte. Gör inget förrän någon annan skämmer ut sig och gör det först.