I ett litet stall i betlehem, för länge, länge sen. Så började hela den här cirkusen om julen som idag handlar mer om presenter och hotbrev om snö till de stackars meterologerna än om jesus.
Foto: Enmilsten
Och när jag vaknade imorse så hittade man första laddningen med julklappar i stumpan och under granen. Totalt tre paket, men med dem så kom och och en annan tankeställare med varje paket. Om vi ska börja med det lättaste så fick jag ett par jeans från topmen, svarta med twistade sömmar för de som undrar. Därefter fick jag en fotoram, digtal sådan. Men eftersom jag aldrig kan bli helt nöjd så började bara tänka på hur onödig prylen egentligen var, men desto flashigare.
Det sista paketet var däremot något som jag kan jämnföra med Lars Winnerbäck och hans låt "Tvivel". Det som ligger i paktet stämmer inte överens med någonting. Inuti en liten blå ask så låg det en rätt tjock men glänsande kejda i silver att ha runt halsen.
Och nu vet jag inte, den var dyr och pappa vill på något sätt att jag ska ha den (Att han fler gånger under morgonen sagt att jag kan ha på mig den i dag fast jag sagt nej får det att verka rätt självklart). Men jag vet ännu inte, är det min grej? Skulle jag passa i ett stycke metall tillsammans med mina t-shirts? Det kanske är en löjlig sak att tänka på, men jag vill verkligen inte gå runt och ta fel beslut så den bara sedan ligger där och samlar damm.
0 Kommentar(er):
Skicka en kommentar