Det är verkligen helmulet idag, man ser inget förutom samma molngråa nyans överallt när man tittar ut och kollar upp mot himmelen. Jag tar tillfället i akt och lyssnar på Sophie Zelmani samtidigt som jag försöker glömma att det finns något annat än just nu. Det är skönt när man är i en bubbla och inte behöver tänka på något, man försöker se ett påhittat faktum där allting är ordnat och man inte har glömt en enda liten detalj för framtiden. Det kallas att leva i frid, något lätt ouppnåeligt men samtidigt realistiskt då man verkligen kan ha stunder då allt verkligen är klart. Även om det kanske gäller för fem minuter innan nästa uppgift kommer.
"Composing" dör sakta ut och "Spring love" gör entré med sin sorgsna gitarrmelodi. Imorgon börjar veckans allvar igen, jag vet inte vad jag ska råka ut för men jag längtar ändå inte dit. Och jag har räknat ut att det är tjuhundratjugosex dagar kvar tills jag möter sommerlovet, det är med andra ord alltså bara att hänga i och ta allt som om det vore ens egna kopp te. Apropå te så drack jag ett jättegott te i veckan, smaken grön körsbär är ritkigt frisk och god. Dessutom så är den cool då teet knappt färgas och man kan se de små bitarna som åkt ur silen och bara ligger där på botten,
0 Kommentar(er):
Skicka en kommentar