Varje plastbit har sin historia

Foto: Enmilsten

Jag brukar alltid tilbringa min morgon på rummet där jag antigen försover mig eller bara slöar vid datorn medan familjen låter som fan på andra sidan dörren. Nu har jag valt att gå ut i friggeboden direkt på morgonen för att få ha utrymmet helt på egen hand, och så ville jag lyssna på Amy Winehouse i en bra ljudanläggning. Jag har lärt mig betydelserna och skillnaderna mellan begreppen "Sekel" och "Decenium", fråga mig inte varför men jag har alltid trott att ett sekel var ett årtionde och inte de tiodubbla. Man kan göra det mesta här ute i friggeboden, det är allt ifrån en studio till en hemmabio samt ett musik-, chill- och fritidsrum. Fast en städning skulle behövas, jag berättade om min plan för alla skivor igår och jag tvekar absolut inte på att att försöka genomföra den då det är en ren svinstia här ute.

Men tillbaka till Amy Winehouse, jag har faktiskt ett ögonblick relaterat till varje album jag köper. Det gäller även de flesta låtar jag hör, och det kan vara allt ifrån de ögonblick jag möter dem för första gången till att jag gör något speciellt just varje gång låten passerar trumhinnan. Jag minns "Back to black" med Amy så väl eftersom jag köpte den till nedsatt pris på Bengans i Stockholm dagen innan jag och pappa åkte till Linköping för att se en deltävling av "Melodifestivalen", vi lyssnade på den när vi åkte över en bro ut ur Stockholm mot nya trakter och pappa gillade verkligen soundet. Han ville dock hitta en låt som inte verkade finnas på skivan, något som jag aldrig förstod då man bara kan luta sig tillbaka och lyssna. För hela färden så lyssnade vi på minst tio skivor som vi valde varannan gång, det blev så mycket nytt och vi hade det riktigt mysigt. Den bilfärden saknar jag faktiskt. Andra skivor jag hade köpt var av Säkert! och Miss Li, sen var det en massa andra som jag kommer minnas när jag väl ser dem.

Det finns trots allt minst tvåhundra skivor här ute som jag någon gång inhandlat, förstår ni hur många minnen jag har liggande på golvet?