En kväll med kniven

Det är jätteirriterande när man behöver upprepa det man lyssnar på om och om igen eftersom det är exakt samma varenda gång. Just nu lyssnar jag på den eminenta och mörka elektroplattan gjord av Karin Drejier under projektnamnet Fever Ray. Om man istället tar syskonen Drejiers lilla duo The Knife så kan man faktiskt få fram deras originalröster, eller iallafall så gott som. Om man tar och speedar upp eller ner själva låtens tempo så kommer en av de två röster (För de har alltid två som täcker varandra) att hamna i ett läge som påminner om hur de låter på riktigt.

Så vill ni höra Karin och Olof Drejiers riktiga röster så har ni lite att göra. Jag har hållit på med det i någon timme idag så jag är helt slut i luvan. Jag funderar på om jag ska köpa "Silent shout" då den är lite mer renare och eventuellt bättre än "Deep cuts", "singeln "We share our mothers health" var en av de mest frekvent spelade låtarna på ZTV en gång i tiden och den dök alltid upp så fort jag satte mig och kollade på teve i mitt nya rum när vi flyttat ut hit till Vibble. Fast jag funderar fortfarande på "Handyman" som låter mer som än dansgolvsdänga än The Knife-dänga.

Har nu under skrivandets gång köpt den audiovisuella specialversionen av "Silent shout" bara så man kan få det ur världen. Tvåhundra för två skivor och en dvd, när My Chemical Romance släppte en liknande kostade den först femhundra. Jag ska ha en fet filmvisning i min friggebod en sen kväll, jag undrar om någon vågar hänga på.