Igår så satt jag och Jesper vid hans matbord, det var någonstans rutn halv ett och vi snackade bara om massa skit samtidigt som vi nynnade på Hästpojkens "Shane McGowan". Shane McGowan som faktiskt fortfarande lever efter sitt smått miserabla unga liv med droger och alkohol i mängder är en stor poet inom den musikaliska världen. Jag är inte så himla haj på hans liv ännu (Och inte hans musik heller för den delen) men jag ska ta mig en research och försöka ta reda på lite mer. Har ni tid över så kan ni alltid kolla upp hans första band The Pouges. Men nu glömmer vi det och återgår till matbordet mitt i natten.
Vi satt där och pratade om människor, människor som var relaterade till dessa andra människor och vad vi relaterade dem till. I slutändan så hamnade iallafall jag i ett minne när alla ifrån Hassela, Clara, jag och lite annat random folk stod ute på den lilla halvön vid Warfsholm och lyssnade på Nationalteatern. Jag hade ingen koll på vilka de var, men tillsammans med Jaqee så skapade de en underbar kväll med de gamla klassikerna som man fick lära sig. Det kanske inte är originalmedlemmar och samma sak idag, men musiken var den samma och jag måste säga att jag är otorligt besviken över att de inte återvände i sommar.
0 Kommentar(er):
Skicka en kommentar