Nostalgi!

Jag har begett mig tillbaka till en svart period, där allt är mörkt och man egentligen inte bryr sig om det som händer runt omkring. Man vill bara fokusera och flyga förbi det som står ivägen. Jag ligger ett par år före min livsplanering och går just nu och inväntar den dag då jag kan lämna det osm varit och bege mig ut där mina drömmar startar. 

Men den där drömmen om en lägehet med lutande tak får vänta, hitta faktiskt en låt som fick mig att gräva ner mig i det här med nu och då. Metric slutar aldrig förvåna mig trots att jag hört samma sak från de om och om igen.