Just nu går det ett par tankar i mitt huvud. Beroende på vilken vinkel man ser mitt liv ur och vilken värld man lever i så kan man antingen tycka synd om mig eller avundas mig. Jag vet inte riktigt hur men jag ser allt i ett mellanläge som jag borde ignorera, för just nu är jag trött och irriterad. Om jag inte visste bättre så skulle jag bara skrika rakt ut att allting suger, men det är just det de inte gör Annorlunda? det kan du räkna med.
Förutom att ge mig själv beröm när jag deppar ihop utan någon anledning så sitter jag och kollar igenom låttexter där jag är osäker på om jag hört rätt. Det kommer nämligen en bok nu där man sammanfattat massor av felhörningar i låtar, och jag som är lite döv och slarvig brukar ofta sjunga fel i många, många låtar. Kanske ett bra köp för mig?
Är det föressten någon som kan förklara för mig varför jag är deprimerad över ingenting, det verkar inte logiskt nu när jag haft en toppendag med fest och allt.
1 Kommentar(er):
Jag vet att det inte är någon tröst, men vädret gör sitt. Vi behöver värme och solljus för att må bra. En annan sak som jag faktiskt kan tänka mig gör att du känner dig lite nere - brist på motion, eller?
Sen så vet jag att du haft många intryck under ett par dygn och hjärnan behöver få vila och sortera. Ta en lång promis i raskt takt utan musik i öronen, lyssna på andra ljud. Sen lägger du dig i soffan och ser en bra film och om du somnar, bara bra... tonåringar behöver mycket sömn.
Helt enkelt, landa och tagga ner på dina inre krav, du duger fin-fint som du är grabben!
Skicka en kommentar