Så här var det, imorse hade jag inställningen att jag skulle ta en promenad och inte åka skridskor av den enkla anledningen att jag varken kan eller vill. Men icke sa nicke när Gympaläraren Ingmar fick säga sitt och gav mig ett par skridskro med tillhörande hjälm som jag fick ta på mig och sedan kravla utåt mot isrinken.
Jag hatade varenda minut där ute. Det var kallt, halt och sagt. Jag ramlade och rörde mig frammåt på något annorlunda och nästan robotaktigt sätt. Jag hackade i isen och körde runt i ciklar med dimetern en meter. Med andra ord så kom jag inte så långt.
Dock ett tack till er som försökte hjälpa mig, men det är helt enkelt inte min grej det där med skridskor. Nu så har jag iallfall inte tid med mer historier, för jag måste hitta mina nycklar.
0 Kommentar(er):
Skicka en kommentar