Kent - Ett band i tiden

Foto: Kent.nu

Det är i stort sett bara jag som är uppe nu, jag och min blåa skrivbordslampa som arbetar i mörkret. Ingen av oss behöver nämligen gå upp tidigt imorgon då det är sovmorgon (Jag tröttnar aldrig på att säga det), och jag kan inte vara gladare än vad jag är just nu över det. Men en sak som tynger mig, Kent. Den nya singeln "Töntarna" förbryllar mig lika mycket som den sätter sig i hjärtat, de har gjort sina gitarrer arbetslösa och låtit syntharna i Pro Logic ta över allting. Men jag vill tycka om den här låten ifrån den så otroligt moderna "Röd" ligger en månad bort, fast jag kan ändå inte annat än jämnföra det med Discovery och annan funkig elektropop. Har ni hört Pet Shop Boys? Det är bara en mer hypnotiserande och väl datoranimerad vokalist bort.

Jag vill inte prata illa om Jocke och kompani, för de är något av det bästa vi har inom svensk "djup" indierock med en touch av modernitet. För alla band stannar i sin tidsålder, Kent är en av de få som faktiskt tar steget framåt och använder sina kalendrar. Det vill jag hylla, allifrån den självbetitlade debuten till engelskaspråkiga och gnälliga "Isola" samt synthbaserade "Tillbaka till samtiden". Ett band i tiden, men just nu funderar jag på om vi ändå inte tagit åttiotalet tillsammans med 2012 i en helt fel mix? Bandet själva säger att det här är deras bästa skiva, men jag tvivlar starkt på att de kan leva på det klassiska tonerna och vokalgångarna som Jocke Berg personligen balanserar helt underbart.

Jag kanske bara ser allt ifrån en såkallad "Död vinkel" men jag tror att anpassningen till nutiden och de steg som tas är för stora. "Vals för satan (Din vän pessimisten)" är dock ett spår vi ska hålla koll på, jag tror att det kan bli bra då man troligen har hållit tillbaka på allt och släppt resten i ett fint vemod. Jag vet att det är så, jag bara vet.