Höstmörker och solsken

Foto: Sonia Grace

Det är nu ganska exakt ett år sen jag köpte och lyssnade in de två dunderdebuterna ifrån Glasvegas och Nordpolen. Och jag känner nu att det kommer tillbaka i en liten våg, då det faktiskt är väldigt höstig och deprimerande musik. Ungefär som när jag även denna sommar plockade fram Markus Krunegård, Annika Norlins båda pop-profiler och allmän dansmusik så letar jag upp det lite mer mollbaserade och djupare i höstmörkret. Det är en ganska trevlig sak att göra, ungefär som när julen står för dörren och man börjar plocka fram julskivorna.

Fast den stora nackdelen är att man under dessa tider snöar in väldigt lätt på den musik man lyssnar på. Det blir mindre och mindre variation, man kan till och med hålla sig till en skiva i flera dagar utan att ens tänka på annat. Det är faktiskt väldigt tråkigt, och rent av besvärligt då man inte får ur sig så mycket tips och idéer när man ska ha fram nya bloggtexter och även samtalsämnen med sina vänner. Just den skivan man lyssnar på kan bli det enda solskenet i en annars grå dag. Och det har Glasvegas tänkt på och lånat in.

Den gamla, gamla, gamla "You are my only sunshine" finns i otaligt många versioner gjorda av alla möjliga bra personer. Bing Crosby, Bob Dylan och Johnny Cash är exempel. I "Flower and fotball tops" går den enkla textraden "You are my sunshine, my only sunshine. You make me happy when skies are gray...". Världens kortaste cover insnärjd i en förövrigt gudomligt bra låt, jag ställer mig upp och applåderar.