Höstlov och ovanor

Foto: Enmilsten

Jobba, sitta vaken, sova, jobba, sova, sitta vaken och till sist inte veta vart man ska ta vägen. Ordningen kanske inte är som den i verkligheten, men det är ändå bara en sak jag är ute efter med dessa upprabblade verb. Jag har inte haft en normal dag sen före praktiken känns det som, bara massa märkliga sovtider och aktiviteter som verkligen inte tillhör vardagen. En massa oregelbundna saker som lagt sig på varandra och bildat ett nytt mönster av vanor, jag hatar kort och gott tre veckor av variation. Till skillnad ifrån sommarlovet och liknande så har villkoren ändrats i stort sett hela tiden. Just nu vill jag mest av allt få komma tillbaka till vardagen så jag kan få längta därifrån.

Annat roligt, jag börjar nu få sms och logg-meddelanden med massa grattisönskningar om att jag ska ha en bra födelsedag och liknande. För jag fyller faktiskt år imorgon, vilket inte känns särskilt speciellt längre. Jag är hellre på att fira t.ex. den dagen jag går ut nian eller något sånt, det här känns bara som vilken annan skitdag som helst i ovanlighetens tider. Men nu ska jag faktiskt åter igen jobba, vilket jag inte ser fram emot och hoppas är över så snart som möjligt.

Finns det inte plats för något regelbundet men samtidigt avslappnat i mitt liv?