Ett nytt sken

Jag har sett en film, men reaktionerna jag fick ska jag spara till morgondagen. Jag har nämligen något mycket viktigare och mer underbart att berätta om. För det kom bara som en uppenbarelse när jag cyklade hem i kylan, kylan och virrvarret av stor lastbilar som försöker köra över mig när jag bryter mot varenda trafikregel på vägen hem. Jag cyklade nämligen genom ett svart hål, det vill säga en väg där inget ljus når på natten. Alla bilar är borta runt hörnet och inga gatlyktor syns till på mils avstånd. Men det konstiga med just det här svarta hålet den här gången var att jag såg vad som fanns framför mig. "Inte kan mitt cykellyse vara så här starkt?" tänkte jag, och jag hade alldeles rätt.

Det var ett sken av ett helt annat slag, nämligen skenet ifrån månen. Genast så hör jag ordet moonwalk, "Månskensonaten" och Nick Cave i mitt huvud, det är som om jag inspireras. Det var så häftigt att i mörket se skuggor skapade av månsken, nattskuggor av stora träd och hus var överallt. Jag blev nästan glad, men Glasvegas och "Stabbed" hindrade mig genom att helt enkelt prata sig genom hel "Månskensonaten". Fast det var en udda känsla, som om någon vakade över mig när jag cyklade genom mörket. Och jag är väldigt mörkrädd, väldigt, väldigt,väldigt mörkrädd.

Nu när jag kom hem så blev allt kolsvart och jag gick in i vår nya köksö, jag lovar att en bild på vårat snabbrenoverade kök kommer imorgon. Just nu sitter jag framför ett nytt sken, det påminner lite om månskenet. Om man kollar mot månen så ser man något som sett allt, allt ifrån Adolf Hitlers herravälde till Woodstock och hippiegenerationen. Internet har sett allt, men inte på samma sätt. Jag ska somna nu och försäka minnas allt sken ifrån såväl dator som måne. Jag har upplevt något nytt, det kan bli en spännande vecka känner jag. Och jag ångrar inte en sekund att jag valde att gå ut denna måndag.