Bittersöt måndag

Foto: Happy Mondays @ Myspace

Kan jag ha hittat världens bästa band? Jag tror faktiskt det är så pass, för Happy Mondays är verkligen elektrisk indierock med galna åttiotalsinfluenser på riktigt. Tänk er Oasis och någon galen Eddie Meduza som sjunger snappsvisor med en viss känsla av Franz Ferdinand, där här ni den grupp som tillsammans med The Stone Roses ägde scenen, drogerna och självklart sin tidsålder. Det är också en liten tröst när veckan återigen har börjat och man är lika bitter som vilken klimakteriekossa som helst, jag funderar själv på om jag börjar bli en. Men tillbaka till de glada måndagarna, "24 hour party people" är dagens soundtrack, och det hörs på långa vägar.

Men jag har biologi imorgon, precis som jag har urtråkig engelska (jag har inte pluggat på grammatiken som vi ska ha förhör på imorgon) och även svenska splittat med so två evigheter i början och slutet av dagen. Det är hemskt och jag bävrar för den följande onsdagen då man går till halv fyra och måste dras med alla dryga lektioner ännu en gång. Ett ungdomligt och välkänt i-landsproblem som vi inte kommer undan, det är lite av ett fängelse fast med en annan social känsla och sämre mat. Egentligen, inte konstigt att jag är bitter. Det förvånar mig att jag inte är mer bitter, men det kan ioförsig bero på världens bästa måndagsband.