Bildlös

Wilco tillsammans den där kamelen, den lite märkliga döskallepojken på framsidan av Okkervile Rivers album "The stands ins" och så Jenny Wilson som håller i geväret. Jag har lyssnat på lite musik och tagit en sån dör powernap den här eftermiddagen, jag är mycket piggare samtidigt som jag gäspar ihjäl mig var och varannan minut. "Fading like a rainbow" är singeln som just nu ekar och jag blir glad av den lite bitska och klappvänliga melodin, när jag tänker på det så är det akustisk hip-hop det här. Tänk er Jenny Wilson som en lite djupare och mer estetisk Akon. Det är inte många mil emellan inte, fast hur mycket elektronik som tagit plats i skapandet är kanske på varsin sida utav jordklotet.

Pappa har ikväll bjudit på mat i form av skräp i pappförpackningar ifrån den hamburgerkedja du bevisligen tänker först på (Max alltså), vi spred ut oss i vårat stora kök som nur har sammanlagt tolv stolar exklusive sofforna vilket blev en chock för elektriker-Leif som kom på besök. Han frågade oss också om vi köpt en iller, och när jag tänker på det så är Lilo väldigt lik en sån där akrobatisk sak. Men tillbaka till köksön, tack vare en idiotisk icke slittålig sladd så kan jag inte lägga in någon bild på den idag. Det blir en tripp till elektronikaffären imorgon för inhandlande av en ny usb-sladd. (Jag älskar elektronik)