Vardagsdag med den galne hattmakaren

Foto: Disney

Jag lyssnar på musik, vilket kanske inte är så ovanligt. Det är också Lykke Li som går och det är inte heller ovanligt, precis som det mulna vädret och faktumet att familjen har storhandlat och min säng inte är bäddad. Det är också två veckor till Popaganda och jag funderar på om någon vill åka dit, jag kanske rent av känner någon i Stockholm som jag kan bo hos och följa med dit. Fast det vore i för sig ovanligt och sådant passar inte in just nu. Markus Krunegård sjunger att "Sommaren tog slut idag" efter att foukset på Martin är över i "Den som dör får se", och det stämmer verkligen då jag redan vant mig vid jeansen och att bara dryga inne på rummet under dagens ljusaste timmar.

Snart är allt verkligen som vanligt, det är exakt en vecka tills att man ska förbereda sig för att sova tidigt och vakna ännu tidigare. Man cyklar tills kylan tar vid och bussen lockar, precis som vanligt. Man går och klagar över att man aldrig har tid med att vara fri och så bryter man nästan ihop då bussen är sen och man står ute och fryser vid busstationen, precis som vanligt. Man träffar samma personer fem dagar i veckan, precis som vanligt. Och allting är verkligen precis som vanligt, preics som vanligt. Det här inlägget har jag redan skrivit en gång förut, men det insåg jag inte förrän nu och ibland så tycker jag nästan man faktiskt får upprepa sig. Med tanke på hur livet gör det så kan man faktiskt inte säga emot en liten repris.