Foto: Enmilsten
Medan jag skriver så kommer den historiska tidpunkten trettiofyra minuter och femtiosex sekunder över tolv den sjunde augusti år 2009 (12.34.56 7/8 -09) att infalla. Då jag bloggar under just den här tiden så kanske det kan betyda att mitt liv förändras just vid den tidpunkten, med detta i åtanke så ska jag få detta blogginlägg att bli något utöver det vanliga. Jag kanske kan bli känd på det här, eller någon högt uppsat och duktig människa kanske hör av sig och säger "Du vad du skriver bra, vi behöver någon som dig". Jag vet inte varför eller hur det ska gå till men man kan väl alltid hoppas på att ett uppmärksammat udda tal kanske ger något tillbaka. Som pysslingguldet längst bort vid regnbågen, hur många barnprogram har inte gjorts om det?
"Plötsligt händer det", så lyder Triss egna slogan och kanske var det att min lillebror fick gå med ner på Kneippbyn nu. Men jag vill faktiskt innerligt tro att något gott kan hända, för man är inte vidskepelig men bara besatt av att speciella saker kan hända vid speciella tillfällen. För jag ber alltid någon att slå på mina pekfingrar vid tidpunkter så som tolv över tolv eller fem över fem, sen önskar jag mig något och hoppas att det slår in. Alla dessa mentala tider som skapar tvångstankar är lite läskiga, men samtidigt roliga för den som försöker hålla koll på alla. Att leta efter tretton trettiosju för att få vara elit är en liten evighetscykel av repetition. Klockan är nu två minuter över ett och jag har funderat ett tag samtidigt som jag hjälpt iväg min lillebror till Kneippbyn, om elva minuter så ska jag se till att kontakten mellan mina pekfingrar bryts så jag får önska mig något.
0 Kommentar(er):
Skicka en kommentar