Foto: Enmilsten
Ni vill allvarligt ta död på mig va? Och ni gör det så gärna att ni tar till psykiska våldsmetoder som ni sedan matar min hjärna med tills jag gör jobbet åt er. Ni placerar Way Out West i alla mina kulturella tillflyktsorter, PSL, P3, internettidningar, Spotify, till och med i min mobil så kommer rapporter hur jävla bra det är där nere i Göteborg. Men inatt klockan ett så kom droppen som fick bägaren att rinna över, för min enda tröst jag haft är at Lykke Li inte spelade på festivalen. Clara som är där med lite göteborgare och annat löst folk rapporterade att hon stod bredvid någon väldigt speciell på Fever Ray, hon pratade med denna någon och skröt nu med det så här när jag låg och halvsov.
Ni kan nog gissa vem denna någon var, och hon spelade även med Robyn som också var på Way Out West. Så där försvann min nattsömn, nu är jag bara ett vrak fyllt av ilska över den där jävla festivalen. Festivalen med plastmattan, festivalen med artister utspridda på fem klubbar och tre scener över hela Göteborg, festivalen där man måste tvingas välja mellan sina två favoriter. Jag säger då bara det, fan ta er och hoppas att regnet öser ner nu under den sista dagen. Jag vill vara glad för er skull men jag tänker fanimig inte ens försöka när jag sitter här hemma.
That's it, med andra ord "Burn fucking heart burn motherfucker".
0 Kommentar(er):
Skicka en kommentar