Foto: Enmilsten
Jag har ett par åsikter om Way Out West, dagens ord ifrån utsända journalister och lite annan grävande journalistik har rört upp någonting i mig. Men jag ska först ta reda på hur jag ska formulera min reaktion i text, så det får vänta en stund. Just nu så är jag ensam hemma med hunden som parkerat sig i soffan för att sova en stund, mamam och lillebror har åkt och handlat i över en timme och jag hoppas de kommer snart innan Lilo blir orolig och gnäller över att det bara är jag i huset. Har ångest över att jag är på ön, sitter inomhus och bara har besökt stranden frivilligt en gång i sommar.
Men visst är det lite fult att säga att man har ångest? Det är en sån där typisk omskriven sak som alla ska gå och bära på. Jobbet , viktproblem, familjen, ekonomi, kärlek, mode, ja man kan ha ångest över allting numera. Jag har själv ångest över vilka skivor jag inte lyssnar på, varför jag inte är längst fram på den konserten och varför jag sitter just på ett unket rum på en liten ö. Ångest alltså, nu vet jag inte vad ni tycker men ångest är väl egentligem bara en ursäkt för att få klaga. Något som jag skrivit om tidigare och som vi älskar, det är trots allt lättare att hitta fel än rätt.
0 Kommentar(er):
Skicka en kommentar