Viva lá Revolución!

Foto: Okänt

Nu kommer ögonblicket vi alla väntat på, vi sitter här med våra moderna mobiltelefoner. De blir varma när kameran är igång, knapparna går sönder och olika internfel gör att fler funktioner inte fungerar. De går inte heller att ladda och listan blir bara länge och länge. Ingen säger något utan alla bara sitter där och rulalr tummarna samtidigt som de besvärat försöker skicka ett sms utan att använda tvåan på knapp-panelen.

Men då, "PANG, TJOFF, SKRAMMEL, BAM, TJAFLONG, BOM DIDI BOM DIDI TJABAM!". Någon reser sig upp och harklar sig högt och tydligt. För nu ska vi ge upp alla dessa nya överstylade totalt värdelösa anorexiatelefoner som bara förstör när de gång på gång måste in på lagning. Om en telefon är så kass att man inte kan ha de i ett par trånga jeans eller tappa den ner i marken utan att den blir helt värdelös så ska de sluta tillverkas. Det är nämligen rent pinsamt om man bara lyssnar på vad folk säger att deras telefoner har för problem, och fråga bara återförsäljarna hur många mobiler de fått ta in på garanti då de råkat ut för ett vanligt standardfel.

Jag säger då det, idag tog jag tillbaka min mobil som jag fick när jag fortfarande gick på låg eller mellanstadiet och den fungerar än idag utmärkt. Vi behöver inte Sony Ericssons senaste platta musikmobil, vi behöver inte heller den där touchmobilen ifrån Nokia. Samsung, Motorola och vad det nu heter kan gå och ta sig med alla nyheter. Vi behöver den gamla skiten, den skit som faktiskt håller. Länge leve tegelstenen! VIVA LÁ REVOLUCIÓN!