Idag började jag med ett BIP-test, och springa (allra helt på morgonen) är inte riktigt min grej. För er osm inte vet vad ett BIP-test är så kan jag kort berätta att man mellan varje bip-ljud ska springa en sträcka på tjugo meter medan tiden mellan alla bip-ljud minskar för varje nivå man klarar. Jag vrickade foten vid nivå fyra och gav upp vid åtta komma två. Jag vill ha revansch, det må vara jobbigt men jag vill verkligen ha revansch.
Men om vi lämnar sport och annat jobbigt så har jag kommit in i min vanliga tankebana. Tänk att få tillbrigna hela dagarna på en nöjes- eller mediaredaktion och läsa igenom alla pressreleaser, kolla alla mp3-bloggar och bara jobba på det. Twittra om det senaste ifrån indievärlden och varva av med att posta ett blogginlägg med vilka tips man fick på lunchen med de andra musiknördarna. Det är långt bort just nu, men jag kan alltid vara en studerande variant och tipsa om Echo & The Bunnymen som kommer till WOW i sommar. Om jag ska införskaffa en klassisk post-punkplatta så är det nog något med det här gänget som gäller.
0 Kommentar(er):
Skicka en kommentar