Varför individen är viktigare än bok-kunskapen

Foto: Enmilsten

Jag läste nyss ett inlägg om betyg på en blogg, och hur denna person verkligen blev besviken över sitt vg+ på ett matematikprov. Nu vill inte jag verka som värsta idioten här men jag vill faktiskt säga att han ska vara glad om han så fick ett g, och detta uttalande följs av en lång förklaring så sätt er ner i eran datorstol igen så förklarar jag.

Skolan är för mig just en enda stor plåga, för jag hatar att gå upp varje morgon, sitta på osköna stolar och höra på saker så som varför en vätejon gör syror frätande och varför a gånger b blir ab samt bli betygsatt på saker jag tydligen ska kunna. Det är en enda stor process som ska lära oss lite och fastställa om vi duger för en viss gymnasielinje. Och visst, det är rätt bra ur synvinkeln att man inte ska släppa in någon som är helt korkad på en linje med avancerad matematik och rymdforskning. Men jag är ett fan av käraktärer och personliga egenskaper.

För den som är bäst lämpad för något i betygsväg behöver inte vara tillräckligt trevlig, munter, engagerad eller sympatisk nog för just den linjen. För i ett betygskort beskriver fyra betygsgrader hur duktig man är i ett ämne. Men man vet inte om personen i fråga verkligen kan hantera en kamera, symaskin, fotboll, dagisbarn osv. Det kan vara ett rent svin som bara råkar vara duktig på det mesta i skolan helt enkelt.

Om jag fick göra en sorts blankett som gymnasiet man sökt till ska få så skulle den innehålla en riktig beskrivning av personen, ett omdöme i ordning, vilka karaktärsdrag personen har (Dvs. om personen är till exempel trevlig, sympatisk och hjälpsam)  och självklart de vanliga betygen. För i arbetslivet så anställs folk ofta för sin utstrålning i kombination med utbildning, så vitt jag vet. Man är ofta ett ansikte utåt inom sitt företag och måste då ofta kunna hantera människor och vara en schysst person som faktiskt brinner för sitt intresse och vill gå just den linjen.

Det är en persons inviduella egenskaper och erfarenehter som spelar roll, skolans betygsättning på bok-kunskap och instudering är för mig föråldrad och borde ersättas med den morderna världens ämnen. Jag tar hellre en trevlig medelmåtta än något svidigt snille. Förklarar detta varför man ska vara glad över ett g? Ja, för om man har sina inviduella egenskaper så är betyg bara ett kryp på vindrutan.