En text och bilder vars likhet är helt olika

Foto: Enmilsten

Om man inte har något bra att skriva, då ska man inte skriva någonting alls. Det känns som om jag borde ta till mig det där lite när jag försöker få fram cirka fem bra saker att skriva om varje dag på den här bloggen. Är det ett nödfall så lägger jag helt enkelt upp bilder, en video eller något annat flummigt. Men jag måste skriva, trots att det inte påverkar många så måste jag skriva. Det är faktiskt en tvångstanke jag har och som inte går att släppa, precis som att någon måste slå på isär mina pekfingrar som jag håller mot varandra varje gång timmen och minuten är densamma. Till exempel tretton minuter över ett på eftermiddagen (13:13).

Men just nu behöver jag motivation för att blogga, jag har i stort sett bara den där tvångstanken som styr just nu. Jag har inget riksomfattande teve-event att bevaka, inte så aktiv läsarskara och absolut inte ämnen så det räcker. Men vem bryr sig, det är faktiskt djävulskt kul att skriva och jag kan se tillbaka på dumma åsikter och konstiga minnen en vacker dag. 

Det kan vara kul att minnas vad man egentligen tänkte när man skrev just den där texten och vad man gjorde vid just den tidpunkten på året. Man förändras och det kan vara kul att se på vilket sätt. Mitt skriftspårk är något jag iallafall försöker följa och se hur det förändras hela tiden. Sen att man ibland bara vill ta bort kontot och fylla dagarna med annat är en sak, men jag skulle nog få abstinens om jag inte varvade ner och försökte ta det lungt först. Vad är bloggarens motsvarighet till nikotinplåster?