Psykdeliskt inlägg

Ett känslomässigt drama? Nja, då får du nog leta vidare, för "Requiem for a dream" är bara psykiskt sjuk och ger en men för livet. Man hamnar i en värld där ingen mår bra ur någon vinkel, det är bara misär, helvete och fullkomligt skitjobbigt. En tungviktare i en klass för sig, för man blir rädd. Inte för spöken, mördare och andra vidunder. Utan för det liv folk kan leva, de stackars desperata pundarna och den pengabesatta värld vi lever i. Sen så kan jag inte släppa tanten, allt hon ville var att få berätta om sin "perfekta" som i teve. Hon ville bara bli älskad.

Folk somnar sakta men säkert här på gården. Tror vi har målat någon med smink, men jag är inte säker. Man inväntar väl morgonen så jag kan förstöra min dygnsrytm och tvinga mig själv att genomföra diverse radioinspelningar och sånt skit. Annars då? Sextiotalsklassiker i långa rader och en mage som inte klarar mer drinkar är väl vad jag får stå ut med.