Ett tålamod stort som havet?

Foto: Enmilsten

Jag har kommit på vad grunden för mitt klagande är. För varje gång jag är psykiskt trött och absolut inte klarar av ett enda irrtationsmoment så uppstår alla dessa suckar och inlägg om att nu är det helt värdelöst att vara vaken. Det räckte med att pappa kom och tuggade högljutt på någonting och predikade kort om att öppna fönstret för att jag skulle behöva dra en suck och oja mig över allting. Och håll med mig nu, för att vara emot allting för inget gott med sig och är totalt sämst.

Men nu när vi har fått det överstökat så finns det inte så mycket mer att säga. Jag har sett att Scrubs går sent ikväll och funderar på om jag kommer ha svårt att sova eller inte. Harry Potter på trean känns lite segt och jag orkar absolut inte lägga upp bilder så jag måste gå igenom drygt femhundra bilder. Kom för övrigt på att jag inte lagt in bilderna från den andra kameran som innehåller ungefär lika många bilder.

Följande konversation skulle kunna utspelats i mitt rum om det varit två personer utöver mig närvarande.

- Vart tog Emil vägen?

-Ingen aning, men han lämnade en Spotify-lista. Gone Fishing.

Kvällens Spotify-lista: "Gone fishing"