Jag vill leva onormalt normalt, jag vill bo i en liten lägenhet högt upp där det är tätbefolkat och jag har en seven-eleven runt hörnet. Gärna med någon vän, sambo, rumskamrat eller egentligen vem som helst som är trevlig och social. Jag kan jobba med en tidning, webbredaktion, radiokanal, ett skivbolag, i en skola, på teve, vara kändis eller vad som helst. Bara jag får min lägenhet så kvittar faktiskt resten av mitt liv, för där startar min dröm om jag så måste ge upp det jag haft än så länge för att komma dit och börja om. Jag började tänka på det här nu när en undersökning visar att ungdomar mellan femton och nitton vill leva vanliga svensson-liv.
En sak som jag har märkt är att jag faktiskt byter humör minst en gång per dag, om jag är sur och irriterad i ett inlägg på morgonen så är jag nästan alltid optimistisk och lycklig senare mot eftermiddagen, kvällen och vice versa. Lite roligt det där med humörsvägningar. Tänk vad tråkgit om man aldrig bytte humör och bara var samma person med samma inställning hela tiden, ingen skulle orka med en då.
0 Kommentar(er):
Skicka en kommentar