Efterfestplanerna gick i stöpet (Grinolle)

Jag är något man i detta läge inte får vara, sur. För jag är så otroligt bortskämd och egoistisk att jag inte kan släppa den här efterfesten vi missade. För vi missade faktiskt den, vi blev utan entréband och fick helt enkelt åka till infra city för att avsluta kvällen med Rongedal, det är inget fel med det men ni fattar nog grejen.

Att vara i Globen och på efterfest och sedan året efter bara vara i Globen är ett slag som jag inte tål, för jag har ingen att skylla på. Och har jag det så handlar det om en fjantig liten minimalisk anledning som hör ihop med minst tjugo andra för att gå ihop. Det känns som att vara på konsert, men inte stå längt fram. Eller att få en bulle, men inte den största. Man ska alltid ha ultimatumet när vet att man kan.

Så nu sitter jag här klockan nio på morgonen och funderar på varför den där granndörren slog igen när jag sov som lättast. Varför fick jag inte dansa? Jag hade laddat upp sedan Leksand och tagit med någon som skulle få ut mig på dansgolvet. Malena Ernman vann och jag var inte där, så nu är det bara att bita i det sura äpplet, gå vidare och vänta ett helt år på nästa chans.

Men jag kan inte sluta blogga så här, utan jag måste ju faktiskt kort berätta om gårkvällen som var fantatisk där vi satt på läktaren, långt, långt bort men mitt emot scenen. Det var en sån nervpers för att det var så jämt och stödet för Alcazar var enormt inne i Globen. Folk höll andan och buade ut jurygrupper som folkröster som om de vore idioter. Just nu är jag bara irriterad, ni vet varför. Ni får en sammanfattning av vinnarlåten senare idag.