Hur du "Psykdiggar"

Foto: Enmilsten

Jag har valt mellan en husdjursteori ochatt förklara mitt sista verb "psykdigga". Och eftersom jag redan dragit två verb så kan jag lika gärna dra det sista. För jag har vaknat till lite och vet faktiskt vad jag håller på med till skillnad från min otroligt felvända eftermiddag, jag fattar inte varför jag var så trött och borta som jag var.

Men hur man "psykdiggar" då, det är inte som att digga till vanlig pop, rock eller trance. Man varken trummar, kör girarriff, sjunger med lite halvmesigt eller vibrerar snabbt med huvudet och ser frånvarande ut. Man viftar med händer, vrider huvudet i takt med musiken och smått hoppar lite där man sitter eller står. Man är på något sätt sexig inombords fast man ser helt drogpåverkad ut annars. 

Och man kan bara "psykdigga" till musik som har en fast takt och inte liknar rock eller trance, för det ska vara rätt lungt tempo fast ändå så det är lite mer än en ballad. Britney Spears, Lykke Li, Sophia Somajo, Marit Bergman, Johnossi, Amy Winehouse, No doubt och remixer av olika slag är bra att psykdigga till, hissmusik är dock det perfekta sättet att komma i den rätta psykiska stämningen, sen att man står och gör det i en hiss kanske kan bli smått pinsamt.

Kortfattat så är det diskreta men udda rörelser av huvud, armar och kropp som rytmiskt rör sig och bildar en sorts atmosfär där man sitter med sin låt och bara faller in i ett psykiskt våld som tillslut kan göra en galen.  Sen det där med hissmusik, skaparna av hissmusiken gick faktiskt i konkurs nyligen. Jag vet inte om ni tänkt på det, men om man bara sätter sig ner med lite hissmusik så blir man genast satt i trans och hamnar i den där hisslådan. Fast det kanske bara är jag som ibland lyssnar på hissmusik?